Jämtland/Härjedalens distrikt
av Jägarnas Riksförbund

Remissvar på älgbetänkandet SOU 2009:54


Jämtland/Härjedalens distrikt av Jägarnas Riksförbund lämnar härmed följande remissvar.

Distriktet motsätter sig kraftfullt det förslag till ”Uthållig älgförvaltning i samverkan” som utredningen föreslagit. Distriktet kräver att det nuvarande systemet för älgjakten bibehålls oförändrat med registrerade älgjaktsområden för A-licens, B-licens och
E-licens. Om någon förändring behöver göras, skall det i så fall vara det förslag som Jägarnas Riksförbund lämnade till regeringen 1998. Detta förslag återges i bifogad folder ”Den svenska älgjakten”. Enda ändringen som behöver åtgärdas, är att länsstyrelserna skall tvingas att följa gällande lag och grundlagsskydd av enskild äganderätt.

Utredningen har inte i något avseende kunnat styrka behovet av föreslagna ändringar. Dessa är helt betingade av jaktpolitiska syften att rasera det demokratiska systemet som under 1900-talet genererade världens i särklass största och livskraftigaste älgstam. Detta kan med fog betecknas som en ”uthållig älgförvaltning i samverkan”.
För överskådligheten delar distriktet upp remissyttrandet i fyra delar. Historik, nuvarande system med samordnad älgjakt, konsekvensanalys samt yrkanden.


Historik.
1789 fick Sveriges bönder och skogsägare rätt att jaga älg och annat vilt på egen mark. Detta är en av historiens viktigaste händelser i svensk demokrati. Därmed började en successiv uppbyggnad av den spillra av svensk älgstam som århundradens rovdjurstryck skapat. Att de självägande bönderna skulle ha utgjort ett stort hot för den svaga älgstammen, är en sentida lögnaktig skymf med jaktpolitiska syften. Verkligheten är att världens största och livskraftigaste älgstam växte fram under den tid alla Sveriges torpare och bönder hade rätt att jaga älg under allmän tid på egen mark. Detta faktum är odiskutabelt.

När den tidigare mycket svaga älgstammen tillväxte, kom den svenska avundsjukan in i bilden. Organiserade kampanjer och lobbyverksamhet startades för att utradera den rådighet över jakten som de enskilda markägarna hade på sin egen mark, och som varit så framgångsrik att landets viltstammar mot mitten av 1900-talet var avsevärt större och livskraftigare än under all historisk tid. Återkommande angrepp på det demokratiska systemet med jakt på egen mark, inleddes under 1930-talet med den tyska jaktlagstiftningen som förebild. Några tidsangivelser för dessa angrepp på självägande markägares jakträtt kan nämnas, med början 1938, 1954, 1955, 1967, 1974, 1983, 1994, 1998 och 2009.

Under ett halvsekel var argumenten för angreppen, att böndernas jakträtt var ett överhängande hot mot älgstammen. Då älgstammen växt sig så exempellöst stor,
att i början av 1980-talet hälften av alla älgar i hela världen fälldes i Sverige, vände argumenten 180 grader med påståendet att de enskilda markerna var ett hot mot skogsbruket på grund av en överstor älgstam. Osakligheten i propagandan mot jakten på enskild mark, överträffar vad som förekommer i de diktaturstater som Sverige brukar fördöma.

Jägarnas Riksförbund bildades den 3 mars 1938 för att ta strid för de självägande böndernas jakträtt på egen mark. Trots den återkommande resursstarka anstormningen mot de enskilda markägarnas jakträtt, har Jägarnas Riksförbund ensamt kunnat rida ut stormen så att alla Sveriges markägare fortfarande kan jaga älg på sin egen mark ännu 2009. Det kan noteras att 1974 gjorde Svenska Jägareförbundet, Domänverket och Naturvårdsverket gemensamt en framställning till Regeringen med krav om ett älgjaktssystem i linje med nu aktuellt utredningsförslag. Regeringens proposition
var färdig för överlämnande till Riksdagen då Regeringens politiskt sakkunnige, riksdagsmannen Sven Lindberg, kontaktade Jägarnas Riksförbunds jurist för en kontroll av de sakuppgifter som låg till grund för propositionen. Därvid uppdagades det att de tre förslagsställarna medvetet lämnat gravt felaktiga uppgifter i förslaget.

När detta blev känt, stoppade dåvarande jordbruksministern Svante Lundkvist den färdigskrivna propositionen. Följden blev att Svante Lundkvist frågade Jägarnas Riksförbunds jurist om han kunde utforma en modell för älgjakten som tillvaratog både markägarnas, skogsbrukets, jägarnas och älgvårdens intressen. En månad senare lämnade Jägarnas Riksförbunds jurist ett färdigt förslag till älgjakt och älgadministration. Förslaget innehöll registrering som A-licens och B-licens (generell jakt), länsviltnämnd, lokala samråd och älgobsen. Det var ”Samordnad älgjakt” som
togs av Regeringen samt Riksdagen 1975 (med en rösts övervikt). Den samordnade älgjakten gäller fortfarande, även om talrika försök har gjorts för att sabotera både lag och rättssystem.

Nuvarande system ”Samordnad älgjakt”.

Som benämningen anger har älgjakten i Sverige varit samordnad under 33 år. Därvid skedde toppnoteringen i älgavskjutningen1982 med 174709 fällda älgar (hälften av den totala avskjutningen i hela världen). Det är ostridigt att den samordnade älgjakten var till gagn för älgstammens tillväxt. Emellertid var älgstammen under 1980-talet så stor att den förorsakade omfattande skador på tallungskog och även jordbruksgrödor. Därmed var det nödvändigt att minska älgstammen. I nuläget 25 år senare har älgstammen med än halverats. Detta är ett ostridigt bevis för att nuvarande frivilligt samordnad älgjakt kan öka, eller vid behov minska, älgstammen utifrån en ändamålsenlig älgvårdsförvaltning och berättigade skogsvårdskrav.

Konsekvensanalys.
De problem med regleringen av älgstammen och stora skogsskador som följd, härrör nästan uteslutande från storskogsbruket som hela tiden haft möjlighet att bestämma sin älgvård och älgavskjutning enligt utredningens nya förslag. Dessa stora områden som omfattar mer än hälften av Sveriges areal, har motvilligt fått erkänna att trots storskaligheten detta medfört en degenererad älgstam med bl.a. drastiskt minskade slaktvikter på både vuxna älgar och årskalvar. Därtill de största betesskadorna av älg.

Områden med blandad struktur av privatmarker med A-licens- B-licens samt
E-licens med frivillig samverkan, har i mycket högre grad kunnat hantera en lämplig älgavskjutning och därmed motverka besvärande älgbetningsskador.
Inom det privata skogsbruket har skadenivån varit förhållandevis låg, med
undantag för vissa fastigheter som är tvångsanslutna till stora kollektiva viltvårdsområden, och som därmed inte haft någon praktisk möjlighet att påverka älgavskjutningen och sina egna skogsskador.

Det finns tusentals exempel på att storskalighet med tvång ger förödande effekter av rättslöshet och förluster för enskilda skogsägare. Ett klart exempel är det beslut
om skyddsjakt som Länsstyrelsen i Värmland fattade efter ansökan om skyddsjakt från en skogsägare med 300 hektar skog i viltvårdsområde (tvångsansluten). Skogsägaren hade intyg från Skogsvårdsstyrelsen att tallungskogen var totalspolierad av älgbetning och endast var ”knähög och buskliknande”. Efter någon månad fick skogsägaren ett beslut ”för kännedom” att länsstyrelsen tilldelat en annan person (ordföranden i viltvårdsområdet) privat skyddsjaktslicens på två älgar att fällas på den skadelidande skogsägarens mark. Områdets ordförande hade inte ens själv begärt någon skyddsjakt. Områdets ordförande sköt då omedelbart två älgar och tog tillvara allt älgkött. Den drabbade skogsägaren som ansökt om skyddsjakten
fick vare sig skyddsjakt eller något älgkött (länsstyrelsen i Värmlands beslut 2009-02-17 dnr 218-2236-09). Denna rättslöshet kommer att drabba övriga skogsägare om utredningsförslaget blir genomfört. En stor del av landets jägare mister då sin nuvarande älgjakt och får låsa in sin älgstudsare i vapenskåpet för överskådlig framtid.

Distriktet kräver att Jägarnas Riksförbund hjälper landets jägare och markägare mot den smygande rättslösheten som redan hotar den svenska jakten. Det är då en självklar skyldighet för förbundsledningen att med all kraft motsätta sig älgutredningens förslag. Det finns inga sakskäl att rasera den hävdvunna älgjakten som innebär en värdefull avkastning från de enskilda fastigheterna, och samtidigt en omistlig livskvalitet för markägarna, deras familj och vänner. För en stor del av landets befolkning, särskilt i glesbygden, utgör älgjakten årets höjdpunkt då släkt och vänner samlas på gården inför årets älgjakt. Denna möjlighet för oskattbar nytta och nöje föreslår nu älgjaktsutredningen att helt rasera, helt obefogat och utan saklig grund.

I dag finns alla älgjaktsområden både stora och små registrerade hos länsstyrelserna. Registreringarna innehåller fastighetsbeteckningar med arealuppgifter och kartor som utvisar älgjaktsområdenas storlek och struktur. Redan registreringen av hela landets alla jaktområden har ett omätbart värde för beslutsfunktioner, information och kommunikation mellan myndigheter och de enskilda älgjaktsområdena. Detta sker nu i huvudsak via dataprogram, vilket reducerar kostnaderna till ett minimum. Dessutom betalar de enskilda markägarna och jaktområdena registreringarna och förekommande administrationen av älgjakten via avgifter. Allt detta finns i nuläget uppbyggt och betalt av landets markägare och jägare. Det skulle vara ett exempellöst resursslöseri att rasera detta med föreslagen avregistrering (utplåning) av befintliga licensområden.

Dessutom anger utredningen i sitt förslag att det skall ske någon form av godtycklig nyregistrering av stora älgjaktsområden, utan nuvarande krav på arealdokumentation och kartmaterial. Då blir rättslösheten total med subjektiva och godtyckliga beslut, dessutom av ”älgförvaltningsgrupper” utan myndighetsstatus. Betalda och under
33 år väl fungerande registreringar av alla landets älgjaktsområden raseras, med ofattbart resursslöseri, och därtill nya kostnadskrävande registreringar.
Detta är anarki i en demokratisk rättsstat.


Yrkande.
Jämtland/Härjedalens distrikt ställer som oavvisligt krav att förbundsstyrelsen med all kraft mottsätter sig älgjaktsutredningen i dess helhet. Distriktet kräver att förbundet lever upp till sin roll som jägarnas och de självägande böndernas företrädare. Det får inte finnas någon tvekan i förbundets remissvar om att helt förkasta det orimliga utredningsförslaget.

Distriktet medsänder som bilaga några tidigare ställningstaganden och beslut som sittande förbundsstyrelse inte kan frångå. 1998 lämnade Jägarnas Riksförbund ett färdigt förlag till Regeringen om älgjakt och förenklad älgadministration. Detta finns återgivet på sidan 2 i foldern ”DEN SVENSKA ÄLGJAKTEN”. Distriktet kräver att detta förslag redovisas i förbundets remissvar på älgjaktsutredningen. Om så inte sker, kommer förbundet att nödgas kalla till en extra förbundsstämma för att klargöra styrelsens agerande och beslutskompetens.


Mörsil den 22 september 2009

För Jämtland/Härjedalens distrikt
enligt uppdrag



……………………………………….                ....................................... 
Bengt Bixo, ordförande                   Mats Eriksson, sekreterare

Bilagor.
1. Sanningen om älgjakten.
2. Slutjagat?
3. Den svenska älgjakten.