Kvinnoverksamhet

JRF-kvinnor från hela landet var samlade till en inspirationshelg i Östergötland.

Totalt var det 13 jagnade kvinnor med någon form av ansvar för kvinnor och jakt inom Jägarnas Riksförbund, JRF som var samlade till en inspirationshelg på Yxnerums kurs & naturgård utanför Åtvidaberg. Ann Östenson  från kansliet i Södertälje var inbjudare och värd på stället var Fröydis Sandberg, som dessutom arbetat många år på kursgården.
Text o foto: Hans Andersson

- Sju procentav de 28 000 medlemmar i förbundet är kvinnor och vår målsättning är att det skall bli fler, säger Ann Östenson.

Deltagarna under helgen var på olika sätt engagerade i kvinnor och jakt i de län de kom ifrån.

På programmet stod presentation av kvinnoverksamheten men också självklart hur den kan utvecklas.

 

Först ut
Först ut bland föredragshållarna var Ewa Zander. Som den hundinstruktör hon är, var hennes första ämne viltspår och eftersök, och då både som tävlingsform och skarpa eftersök då man spårar upp ett skadat vilt, antingen det rör sig om trafikskadat eller skadeskjutet.

 

 

Lugnande signaler Lugnade var ett annat ämnesområde som Ewa tog upp. Alltså att kunna läsa hundens signaler och att själv kunna sända rätt signaler till en hund. Bara en sådan sak som att vända bort huvudet eller helt enkelt vända ryggen till, lugnar ner en hund otroligt mycket.

Ewa Zander från Östra Ryd i Östergötland, föreläser om eftersök och dessutom lugnande signaler som man kan använda sig av i kontakten med hundar.

 

Jag vågar - jag kan - jag syns
Var rubriken för Irene Olssons anförande. Hon var ett i alla högsta grad levande exempel på det hon pratade om. Man talar ju inte om en dams ålder, men i detta fall är det på sin plats.
Irene är nämligen 82 år gammal men still going strong. Det är fortfarande hon som håller i skytteträningen i samband med jägarexamensutbildningen hemma i Norrtälje. Hon är fortfarande en veritabel idéspruta som kan entuasmera andra.
 

Irene Olsson var med som inspratör och idéspruta och har som provledare för jägarexamen utbildat många blivande jägare.

 

Irene tog jägarexamen i 60 års-åldern

- Det är inga problem när man håller igång och tycker det är roligt, säger Irene.
Efter att tidigare endast ägnat sig åt viltvård tog hon jägarexamen vid 60 års åldern, sedan hennes man gått bort.
En kurs hon gick tillsammans med ett gäng 20-åriga killar. Sedan har hon varit engagerad i JRF under alla år och ofta varit ensam kvinna i olika sammanhang. Men hon har hela tiden upplevt att man lyssnar på henne och inte på något sätt känt sig diskriminerad.
- Nu finns det en annan generation kvinnor som har andra möjligheter när det gäller jakt. Det handlar om att ta steget och märka att man kan, säger Irene, som numera är hedersmedlem i förbundet.

Vargjakt i Ryssland
Gunilla Allansson är sedan många år med i förbundsstyrelsen och hennes ämne för dagen var, Vargjakt i Ryssland. Hon var nämnligen med som enda kvinna med förbundsstyrelsen där i januari 2003.
- Vi flög till Moskva och sedan åkte vi med Transsibiriska järnvägen till en ort 100 mil därifrån, berättar Gunilla.

 

 

Syftet var att lära sig om vargjakt både i teorin och praktiken. I Ryssland träffade de såväl vanliga jägare, stadsanställda sådana och en professor ifrån Kirov, som var expert på vargen.

Gunilla Allansson visar upp sitt vargskinn av den varg hon sköt i Ryssland och därmed steg i graderna hos jaktledaren där borta som tidigare nonchalerat henne.

Kvinnor jagar inte
- Jag blev lite konstigt behandlad. Jag var ju kvinna och kvinnor jagar inte. De hade inga egna vapen för enkelhetens skull utan fick låna hagelvapen på plats.
För att visa att de kunde skjuta fick de avlossa ett skott mot en tidning.
Det var teori på kvällarna och sedan skulle det vara praktiska jakt under dagtid.
Då de skulle iväg ut på jakt visade det sig vara en för mycket i bilen
de skulle åka med. Den som fick kliva av - ja det var naturligtvis
Gunilla.

 

Gunilla fäller vargen
Tillbaka till campen kom de emellertid snart någon springande. De hade ringat varg och även flaggat in den.Tre ryssar ochn tre svenskar gav sig ut, utan tolk. Gunilla får sig ett pass tilldelat och efter en stund kommer - vargen.
Gunilla fäller den på 20 meters håll med hagelvapnet som var laddat med verkligt grova hagel.

Jägare i ryssarnas ögon
- Sedan var jag jägare i ryssarnas ögon och min status hade stigit betydligt. Inte minst de teoretiska kunskaperna och den svenska delegationen fick del av experterna på området, ansåg hon vara värdefulla. Bland annat detta att om en inflaggad varg gick igenom en gång, så fungerade inte flaggningen på den individen mer.

För Gunillas egen del innebar besöket i Ryssland också att hon ändrade uppfattning om vargen.

Tidigare vargkramare

Från att ha varit näst intill "vargkramare" till att ha en betydligt mera restrektiv hållning. Hon såg på plats i byn där de bodde under Rysslandsbeöket hur det var stängsel likt palissader runt husen och barnen inte fick vara ute.
- Vargen finns och den bör finnas, men den måste också jagas. Självklart måste, man försvara tamdjur som angriper.

 

Tips och råd hur man aktiverar kvinnorna

Första dagen vid Yxnerum avslutades med tips och goda råd hur deltagarna kunde aktivera kvinnorna i de regioner de kom ifrån, innan det var dags för kvällens middag.

 

 

Ann Östenson kvinnoansvarig i Jägarnas Riksförbund. Arbetar på kansliet i Södertälje.

 

Söndagen ägnades sedan framförallt åt lerduveskytte och deltagarna åkte sedan hem för att omsätta de nya kunskaperna och andras erfarenheter de fått sig till livs under helgen.

 

 

Överst till vänster Irene Olsson, Stockholm, Irene Olsson Södermanland och Yvonne Oward. Överst till höger Fröydis Sandberg riggar iordning kastaren.

Under till vänster Monica Wernberg får instruktioner av Fröydis.

Under till höger Camilla Lennartsson får goda råd utav Irene.

 

Ö till v. Gunilla Allansson FS och Rositha Olsson, Kalmar-
U till v. Irene Olsson, Södermanland och Marie Bing, Dalarna.

 

 

Fröydis har genomgång	Malin Haglycke från Kronoberg

 

 

Tillbaka