Nedanstående text är skickad till Jakt & Jägares webbtidning med önskemål att läggas ut som debattartikel.

Isen är bruten
Det känns som om kanonerna har tystnat, om än bara tillfälligt. De senaste två dygnen har vi sett reaktioner och kommentarer om varg och jägare av absolut hätskaste sort.
Tung och allvarlig debatt om kärnkraft och uranbrytning skulle knappast klara av att engagera på motsvarande sätt.
Svenska Jägareförbundet angriper Jägarnas Riksförbund á det grövsta för att vi tillåts ge offentlighet åt åsikten att vargen inte behövs. Detta är i sanning en brännhet fråga.
Låt oss konstatera att det är ytterst få jägare som skulle önska att de hade varg i sina jaktmarker. Nu sprider sig vargen i huvudsak söderut och allt fler blir de jägare, fårägare, fäbodbrukare och allmänhet som känner obehag.
Pressen på medlemsorganisationerna ökar och kommer att öka ytterligare och då kan vi genast konstatera att organisationer som SJF är dödsdömda eftersom de vägrar att ge offentlighet åt sina medlemmars åsikter.
Milt sagt kan man säga att vi sett en anstrykning av detta även i vår organisation, måhända i all välmening. Det fungerar ett tag, men medlemmarna accepterar inte detta i längden och då må priset bli att ”diskussionerna i maktens finrum” får stryka på foten.
Nu är vi lyckligt lottade som tillhör en organisation där det är mer än armbågs lucka, där vi får ha de här åsikterna och där riksorganisationen ändrar sig när medlemsflertalet kräver det.
Det Bengt Bixo gjorde i debatten i TV4 var att han stod upp för åsikten, bröt isen och förberedde medlemmarna på att det vankas andra tongångar än hittills efter kommande förbundsstämma. Det var rakryggat, det var solidariskt mot medlemmarna i både SJF och JRF. Synd att inte fler förstår detta.
Den åsikt som Bengt Bixo uttryckte och som delas av tusen och åter tusen jägare runt om i landet inom båda jaktorganisationerna går inte att ändra. I stället kommer den att delas av fler och fler ju längre bort från kärnområdet som vargen sprider sig.
Därför skulle det vara klädsamt om förbundsledningen offentligt backade upp Bengt, att man nu tar tillfället i akt och växlar till ett spår som vi förr eller senare ändå kommer att hamna i. I annat fall är risken stor att vi tvingas genomlida stormiga stämmor och uppslitande diskussioner där ingen vinnare koras.
Måhända är oddsen dåliga för att vi skall lyckas med konststycket att vända synen på nästan 350 riksdagspolitiker fördelade på två lika jaktfientliga block. Om detta vet vi dock inget och i alla händelser måste det finnas en klar motvikt till SJF och andra vargförespråkare. Då må oddsen vara hur dåliga som helst.
Jag ser i kommentarerna på vår utomordentliga webbtidning att många har fått upp ögonen för oss och gärna ansluter sig. Troligtvis blir effekten av Bengts ”skandalösa” framträdande i TV4 att vi kan räkna hem medlemmar i en omfattning som vi kanske inte sett maken till tidigare och kanske är det detta som SJF egentligen rasar över.
Det finns andra frågor som är högintressanta och som skulle få allmänhet att häpna, att tappa hakan och rasa över neddragningar inom skola, vård och omsorg.
Vad kostar rovdjuren? Dessutom har vi den eviga frågan om utplantering. Båda dessa skulle vara intressanta att få svar på, men nummer ett på kravlistan är till en början att hela förbundet nu säger nej till frilevande varg i Sverige vid kommande årsstämma.

Mats Eriksson