Norrbottens vilvårdsdistrikt anordnade en bäverjakt för kvinnor inom Jägarnas Riksförbund.

Flera av tjejerna kom ifrån södra Sverige och skulle flyga till Luleå under torsdagen den 15 april. På nyheterna meddelades att alla flyg ovanför Skellefteå var inställda p.g.a. askmolnet.

En av de drabbade var Carina Hertzman ifrån Trelleborg. Hon skulle ta flyget från Sturup, men fick beskedet att flyget till Luleå var inställt.

- Vilken besvikelse, säger Carina.
Maria Bodänge och Margareta Bunnfors åkte bil ifrån Jönköping till Arlanda, där möte de Maria Jangtorp, medlemsansvarig på JRF-kansliet och Ann Östenson, kvinnoansvarig på Jägarnas Riksförbund.
Tyvärr var alla resmöjligheter till norra Sverige fullbokade så de bestämde sig för att äta en lunch och fundera vad de skulle hitta på istället.

Margareta Bunnfors och Maria Bodänge anländer Trosa.

Jag åker nog till kansliet och jobbar, säger Maria Jangtorp, men tjejerna ifrån Jönköping ville hitta på något trevligt när de ändå var lediga.
- Jag tycker det vore kul att åka en sväng i Sörmland och titta på slott och härresäter säger, Maria Bodänge.

- Ja, sen kan ni komma hem till mig utanför Trosa och äta, säger Ann.

Men det finns fortfarande några som bor i norrbotten och kan ta sig till bäverjakten i Karkjärv. Inger Johansson från Älvsbyn, Alice Berkfors och Lena Bergdal ifrån Boden har inte så lång väg.
Ann Östenson kontaktar Håkan Önneholm som anordnar jakten.
-Tyvärr vi kan inte komma, vi är jätteledsena. Men, vi vill gärna komma nästa år.

Skaran har decimerats
Till bäverjakten i Karkjärv har skaran decimerats betydligt.
Jönköpingstjejerna är på väg hem till Ann efter sin resa runt i Sörmland, de tog en sväng till Mariefred för att titta på Gripsholms slott men tyvärr, slottet var stängt så det blev en fika ute i solen istället.
I Trosa tar Ann emot med stora famnen.
- Nu får ni  istallera er i huset så går vi ner till vår sjöbod och äter.

Det blev i alla fall en trevlig kväll för trion Maria, Margareta och Ann.

Efter en stund kommer ett sms ifrån Carina i Trelleborg.
- Godkväll, jaha sitter ni på någon trevlig restaurang? Själv skall jag på grisvak nu. Kram Carina.
Vi sitter och äter framför brasan i sjöboden, det blev en sen kväll...

Men bäverjakten i Karkjärv genomfördes ändå.
Några av JRF-tjejerna kunde åka dit i bil tog skidorna den sista biten till bäverån.

Text: Inger Johansson

Foto: Håkan Önneholm

Vi anländer till Karkjärv i en strålande aprilsol. Uppe på höjden intill sjön, tornar de tre jaktkojorna upp ur snön, med rykande skorsten.

Bröten med fällda björkstammar möter oss invid vattendragen, avgnagda stammar och mängder med spån. Vi är ute till mörkret sänker sig, bastar därefter och äter en ljuvlig ugnsstekt lax och småpratar till småtimmarna.

Den kalla morgonluften får oss att vakna till. Vi lyssnar till ledarrenens bjällra från andra sidan sjön, vissa nätter kan man natten igenom höra musik från högtalare placerade i tallarna, allt för att hålla eventuella rovdjur stången.
Klappar på rockfickan, -jo, jag har mackorna med, tunna skivor med ljuvligt doftande rökt älgstek ligger på mjukkakan...

Nattens köld gör det möjligt att gå på skaren, smyger den sista biten gör Ann-Louise intill Pörtträskbäcken.

Spejar, smyger sig närmare intill bäveraktiviteten, Ann-Louise iakttar den livgivande strömstaren som sekundsnabbt doppar sig i den milt sagt iskalla bäckfåran och fångar en insekt. Därefter sitter strömstaren och gungar livligt lekfullt på en gren, strax ovan det strida vattendraget, solar sig gör den i de tidiga morgonstrålarna och kvittrar glatt frenetiskt.
Timmarna går, just då, ser hon en bäver dyka upp ur isvaken, välnärd, den söker sig till en redan fälld ungbjörk.
Låter bävern sätta tänderna i maten.

Intar skottläge...i ivern frasar snön under fötterna och bävern söker sig ner i vattenspegeln.
Lena ser i andra ändan av bäcken, en oformlig trädgren, som plötsligt får liv, som vid närmare iakttagelse visar sig vara en liten bäverunge, som kvick tar skydd.

Tjälknöl serveras till middag

Till middag har Håkan redan förberett en tjälknöl, dvs älgkött har på svag värme legat inne i ugnen hela natten. Därefter i saltlake några timmar, då får man ett saftigt och mört kött, som vi låter oss väl smaka av. På eftermiddagen, kör vi skoter fort över den ovanvatten försedda sjön, med en kuslig känsla av obehag, då man får gasa på av bara "rackarn".

Kör ut saltstenar, sätter upp stenen på en avkapad stock, som högst upp är genomstungen av en metallstav, som möjliggör att ett plasttak sitter på ovansidan av stenen och förhindrar att den smälter i förtid av sommarregnet. Allt för att förbereda för en kommande lyckosam älgsäsong. Sveriges äldsta jägare, Erik ,98? år, vital och pigg ingår bland Håkans mannar.

Pricken över i:et
Elden sprakar rogivande i kojan, gardinen i fönstret består av slipsar i diverse mindre och mer lättjefulla kulörer.
Randiga oftast, någon prickig och blir jaktlaget glada i hatten, kan de i ivern placera en sådan tingest runt halsen, som pricken över i:et, till den rutiga skoghuggarskjortan.

Skidorna frasar fram i ett sällsamt rofyllt tempo, närmar oss Bönälvens smala fåra. Rävens parningsrop hörs vida omkring och pärlugglan hoar.

Tar skydd i en skogsdunge, där på andra sidan älven har bävern sitt läger. Hör efter en tid, ett tuggande, men hur vi än spanar ser vi inte den vane skogsavverkaren. Kan han månntro leka med oss, medveten om vår existens...