Sex grader kallt visade kvicksilvret, solen försökte ta över efter nattmörkret och på himmelen stod stod inte ett moln att upptäcka.

I god tid hade passfördelningen klarats av och sedan gick transporten iväg. Nu återstod endast kort promenad och sedan väntan under total tystnad.
 

Bildcollage

	l

Fr.v. Förväntansfyllda damer på väg upp till Överammer. Till hö. Middag
Ner till v. Samling kl. 04.00. Till hö. Kent Henriksson delar ut passen.

Fr.v. Bäverhydda Fr.hö. Glada damer med skytten Yvonne Oward i mitten.
Ner till v. Ingrid, Rolf och Yvonne. Ner till hö. Härligt i solen. Susanne närmast i bild.

Fr.v. Margareta, Anita och Ewa kopplar av en stund. Fr.hö. Kent visar hur man flår.
Ner till v. Anita Magnusson på pass.  Ner till hö. Anita, Maj och Caroline på fågelmuseet.

Pulshöjning

Sinnena på helspänn, minsta plask noteras, varje liten virvel i vatten ytan ger en adrenalinkick med återföljande pulshöjning.

Sex grader är i kallaste laget för att man skall lyckas sitta som en stod i timma in och timma ut, men för Yvonne Oward blev det inte någon längre väntan innan hon fattade misstankar om att något kunde vara i görningen. En liten och plötslig virvel i vattnet nedströms.

- Sedan hände inget så jag lyfte upp min lilla kikare som jag hade runt halsen för att se, men jag såg inget. När jag tog ner kikaren kom bävern upp bara ett par meter bort, berättar hon.

Många tankar
I det läget var det många tankar som for igenom Yvonnes huvud. Försöka skjuta trots dåligt läge? Nej.
Försöka vrida sig på ryggsäcksstolen för att få bekvämare vinkel? Nej.
Vara tyst och bida sin tid? Ja.
- Till sist gick den i vattnet och då tänkte jag att jag i alla fall fått se en bäver på så nära håll att knappast någon skulle tro mig, säger hon.

Röra på påkarna
Yvonne satt kvar en stund, som ett ljus i hopp om ett snabbt återbesök. Tyvärr såg det ut som om hon hade haft dagens chans och eftersom hon kände behov av att få röra på påkarna lite gjorde hon det.

Sedan flyttade hon några meter och satte sig på stolen igen. Lika spänd som tidigare, med förhoppning om att bävern skulle komma att komma att göra ett nytt besök och helst då komma upp på samma plats som tidigare.

-  Jag hade suttit en bra stund, men till sist var den där igen och kom upp i stort på samma plats som tidigare. Då var det bara att osäkra så tyst som möjligt och få till ett bra skott, berättar, Yvonne.


Bäver skjuten. Yvonne Oward blev den enda som kom hem hem till campen med bävern i ryggsäcken.

I skottet la sig bävern på rygg. Den var stendöd, rörde inte en fena, men Yvonne var ändå lite reserverad.
-Tänk om den skulle bita mig när jag tog i den.

Vid återsamlingen visade det sig att hon var den enda som haft bäver på passet.

- En av dem har sett en utter och det är någt som alla inte får,
berättar jaktguiden Kent Henriksson.


Obduktion. Med vana händer pälsade Kent Henriksson Yvonnes bäver, men hon skulle behöva ytterligare ett par skinn till sin väst, så hon återkommer nog.


Från förbundet sida är det Ann Östenson som i sin egenskap av kvinnoansvarig varit drivande och på plats för distrikt Jämtland/Härjedalen och avdelningarna i Östjämtland har Kent Henriksson svarat för förberedelserna. Till sin hjälp har han haft Rolf Andersson.


Arrangörsstaben. Bäverjakten i Överammer var väl arrangerad. Det såg fr.v. Kent henriksson, Rolf Andersson och Ann Östenson till.

Transporterna från Östersund, liksom mat och transporter i Överammer har fungerat bra. Markerna har varit extremt bäverrika även om endast en bäver blev skjuten och det talas redan innan sista jaktmorgonen om nya jakttag nästa år.


Tillbaka