| Rackelhane eller rackelhöna |
Rackelhane kallas tuppen och rackelhöna kallas honfågeln som kläcks vid en korsning mellan en orrtupp och en tjäderhöna eller vice versa. Dessa bastarder är oftast sterila. De är dock sällsynta och om man skulle påträffa eller skjuta en sådan fågel bör den snarast insändas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) |
| Rallar |
Kallas en ordning fåglar som lever i och kring sumpiga sjöar. I Sverige finns 6 häckande arter: Sothöna, vattenrall, rörhöna, kronknarr, liten sumphöna och småfläckig sumphöna. |
| Ras |
En underavdelning av art.
Exempel: Under arten skogshare finns mohare, fjällhare. Inom den moderna utvecklingsläran talar man numera också om ekotyp i stället för ras. |
| Refuge |
Detsamma som snärje eller remis (en backe, en dunge, en märgelgrav med för viltet lämpliga skydds- och foderväxter. Refugen skall vara lika tilltalande för viltet både sommar och vinter. |
| Rekyl |
När krutet i en jaktpatron exploderar utövar krutgaserna ett framåtdrivande tryck på patronens botten. Det trycket fortplantas sedan av slutstycket till kolven som stöter till skyttens axel. Ju tyngre vapen desto mindre kännbar är rekylen. Ju lättare ett vapen är och ju kraftigare trycket är desto kännbarare är rekylen. |
| Rembygel |
En ögla oftast av metall som på de flesta vapen finns monterad dels på pipan, dels på kolven. I rembyglarna fäster man studsar- eller bössremmen. |
| Remis |
Kallas ofta en viltskyddsplantering. T.ex. en åkerbacke med ojämnt tuktad gran som stomme och ett kantband av taggiga växter. Inne i remisen plnateras t.ex. växter som ger både skydd och foder (sibirisk ärt, fodermärgkål, vildaplar). |
| Reproduktionstal |
Det teoretiskt högsta möjliga antalet djur som ett par av en art kan ge upphov till under tre års fri förökning. |
| Returbock |
Returbock kallas ofta den råbock som gått tillbaka i både horn- och kroppsutveckling (hård tandförslitning, korta grova rosenstockar, grova hornstänger, oftast utan både fram- och baktagg, halsen verkar kort och grov, näsryggen och pannan är ofta grå). |
| Revir |
Dels förvaltningsområde inom det statliga skogsväsendet. Det är också benämning på ett område som t ex en råbock, en lo hävdar gentemot rivaler. |
| Riktmedel |
Siktet och kornet (även diopter och kikarsikte) på jaktvapen. |
| Ringmärkning |
Är en metod som används för att märka fåglar samt för att kunna studera deras vandringar och flyttningsvägar (en lätt metallring som sätt runt fågelns fot). |
| Ringning |
Ett sätt att förbereda jakten. Jägaren spårar av eller ringar ett område, en såt. Man räknar ut- och inspår (spår i t.ex. mjuk mark, sand eller snö) i området (såten) och avgör genom detta om det finns vilt inne i området. Därefter ställer jägarna tyst ut sig och avjagning sker med olika för tillfället eller marken lämpade metoder. |
| Riporre |
Bastard mellan dalripa och orre, relativt vanlig inom ripans och orrens gemensamma områden. |
| Riptjäder |
Bastard, förmodligen mellan dalriptupp och tjäderhona. Endast ett exempel är känt i Sverige, flera däremot i Norge och Finland. |
| Rishag |
Kallas också rishage, ett slags risstaket med öppning för ripsnara. Används vid snarning av ripor. |
| Rosenkrans |
Ringformig ansvällning kring nedre delen av rosenstocken eller hornstången hos hjortdjuren. Rosenkransen brukar bli grövre ju äldre djuret blir. |
| Rosenstock |
Under hjortdjurens första levnadsår utbildas från pannbenet bakom och över ögonhålan de runda, några centimeter höga benutskott som kallas rosenstockar. Från rosenstockarnas yta växter sedan varje år upp en ny hornuppsats. Rosenstocken är en beständig och levande benvävnad. |
| Rotare |
Kallas ofta en fågelhund eller drivande hund som med nosen i backen ("låg näsa") ideligen genomsöker samma område utan att känna vilt eller, när det gäller drivande eller stötande hundar, utan att få upp eller stöta vilt. |
| Rovdjur |
Djur som lever av rov. Utmärkande för dem är att alla är de i förhållande till kroppsbyggnad snabba, starka, har kraftiga klor och ett starkt bett med kraftiga stora hörntänder att hålla fast bytet med.
I Sverige har vi t.ex.:
Kattdjur: Lo, förvildad tam katt
Hunddjur: Varg, räv, fjällräv
Björndjur: Brunbjörn
Mårddjur: Mård, vesslor, iller, järv, utter, grävling, mink |
| Rovfåglar |
Är fåglar med stark näbb och övernäbben böjd i en skarp spets. Ofta med kraftiga fötter och med tår försedda med böjda skarpa klor. Hanen är ofta mindre än honan.
I Sverige har vi t.ex.:
Dagrovfåglar: Örnar, hökar, falkar, vråkar fiskgjuse
Nattrovfåglar: Ugglor |
| Rovjakt |
En hänsynslös avjagning av en mark utan hänsyn till viltstammarnas storlek eller till jaktgrannar. |
| Rovtand |
En hos rovdjuret förekommande speciellt utformad tand. |
| Ruggning |
Fåglarnas fjäderfällning vid dräktbyte. När den gamla fjädern faller av bildas en ny fjäder som växer ut omgiven av en början av en tunn hornhylsa, som sedan brister och upplöses. Den kan när den är helt färdig jämföras med en nagel eller ett hår, dvs. en helt död bildning som enbart består av ett hornämne. Ett fullständigt fjäderbyte tar ca 2-3 veckor men hos rovfåglarna flera månader. Somliga fåglar ruggar en gång om året, andra två eller flera. |
| Rusning |
Vissa fågelhundars ovana att rusa i skott eller uppflog. Kan emellertid arbetas bort genom konsekvent dressyr. Om man skjuter vid olämpliga tillfällen eller låter hudnen apportera i alla lägen, frestar man hunden till rusningar. |
| Ruvfläck |
För att öka värmen vid ruvningen får de flesta fåglar en s k ruvfläck (nakna partier på undersidan). Andfåglar, skarvar och sulor får ej ruvfläckar. |
| Ruvning |
Anses i regel börja när fågeln har lagt sista ägget. Det är oftast honan som ruvar, genom att hon lägger sig ovanpå äggen och tillför då värme som är ca 34° C. Ruvningstiden varierar beroende på fågelart. |
| Ryttla |
En flykt "på stället". Fågeln står då stilla i luften under kraftiga vingslag mot vinden. Exempel: falkarnas flykt, när de ofta står stilla i luften över något gärde, spanande efter sork. |
| Rådjursrenhet |
Är en egenskap hos vissa drivande hundar. Dessa förföljer inte rådjur. |
| Råget |
Kallas det vuxna hondjuret av rådjur. |
| Räffling |
En kulpipa är inuti försedd med vad man kallar bommar och räfflor, dvs. ett slags korkskruvsliknande spår. Dessa spår gör att kulan får en roterande utgångsrörelse. Detta medför då i sin tur att kulan inte välter i luften. Skulle kulan välta skulle den förlora all precision. |
| Rävhund |
I Sverige kallas en stövare eller annan drivande hund, som specialiserat sig på att driva endast räv för rävhund. |
| Rävsax |
Är ett förbjudet fångstredskap. |
| Rävskabb |
Är en smittosam sjukdom. Sjukdomen orsakas av en parasit, skabbdjuret, som är ett kvalster, dvs. ett litet spindeldjur med fyra benpar. Skabbdjuret är släkt med fästingen och alltså ingen insekt. Den angriper huden varvid rävens päls delvis faller av. Det smittade djuret kliar sig på de angripna ställena, river hål på huden, varefter såren infekteras. Varg, hund och lodjur, kan också smittas av rävskabb. Däremot har man ej hittat några rävskabbsmittade tamkatter. |
| Rävsprängare |
Kallas ofta den grythund som är speciallist på att attackera räven i grytet från olika hål och på så sätt snabbt få räven ut ur grytet så att jägaren kommer till skott. En snabb, rörlig, intelligent och självständig hund. T.ex. tax eller terrier. |
| Rökning |
Ett sätt att konservera vilt och fisk. Enkelt uppmurade rökugnar används ofta och ger ett bra resultat. |
| Röksvagt krut |
Nitrocellulosakrut, som är en kemisk förening av kvävesyregrupper med cellulosamolekyler, nitrocellulosa. Denna är högexplosiv och föst sedan man lyckats göra den knådbar och formbar har man kunnat utnyttja den för jaktammunition. |
| Rötägg |
Icke befruktade eller på annat sätt skadade ägg. Vid uppfödningarna kontrollerar man äggen efter 3-5 dygn genom att genomlysa dem med en specialkonstruerad lampa. Om ägget då inte uppvisar en tydlig skuggning är det oanvändbart, ett s.k. rötägg, och sorteras bort. |