Jägarnas Riksförbund

Sadel	Ord som används vid styckning av kött. Sadeln som också kallas för biffraden, sitter framför lårstekarna, hos älg, kron- eller dovhjort, rådjur och vildsvin.
Salongsgevär	Förr kallades praktiskt taget alla gevär i kaliber .22 long, för salongsgevär. Salongsgevär i strikt mening är numera enskottsvapen i den aktuella kalibern av modell som inte är avsedd för banskytte samt vapen i samma kaliber av halvautomat- och pumprepeterande typ. Övriga .22-gevär, dvs. flerskottsvapen i modeller avsedda för jakt, benämns nu småviltstudsare klass 4.
Sandbad	Skogsfågelns och fältfågelns vana att "mylla" eller "bala" i torr sand eller lättjord. Man vet inte med säkerhet varför fåglarna har denna vana, men man vet att de trivs bättre om de har tillgång till myllningsgropar eller -platser.
Sax	En gillrad fångstanordning med hopslagbara skalmar, som vid avgillringen slår ihop och kvarhåller bytet. Fångst med sax är förbjuden.
Sekundering	En egenskap hos den stående fågelhunden, vilken fattar stånd utan att känna vilt när den ser att en annan hund står i dess närhet. En egenskap som är nödvändig när man jagar med två fågelhundar. Den ene skulle annars fördärva den andres stånd och därmed också jägarens möjligheter att komma till skott.
Side by side	Betyder sida vid sida och är ett vapentekniskt uttryck för pipornas placering när det gäller jaktvapen.
Sidskott	Skott som avlossas mot vilt eller andra mål från sidan.
Signalstift	En del jaktvapen har förliga stift som sticker upp några millimeter omedelbart bakom piporna, när mekanismen är spänd. De går automatiskt ned bakom den pipa som avskjuts.
Siktmedel	Siktet och kornet (även diopter och kikarsikte) på jaktvapen. Se, Riktmedel.
Singeltrigger	Kallas enkeltryck som är en konstruktionsdetalj hos hagelvapnet, som blivit allt vanligare i och med bockmodellernas numerära framgång. Enkeltrycket innebär att båda slaglåsen avgrillras (båda piporna avfyras) med samma avtryckare.
Sisning	Är ett moment, en fas i tjädertuppens spel. När tuppen sisar så är den så upptagen av sitt spel att han varken ser eller hör. När tuppen sisar kan jägaren passa på att med några hastiga steg närma sig tuppen.
Sjöfågel	Ordet omfattar i regel sådan jaktbar fågel som uppehåller sig vid kusten eller ute i öppna havet. Exempel: ejder, storskrak, småskrak, svärta, vigg, sjöorre, alfågel, sillgrissla, tobisgrissla, tordmule, stor- och smålom, ibland även knipa och en del andra andarter. Sjöfågel jagas i regel med vettar - utlagda konstgjorda lockfåglar - eller på höststräcket från uppankrade småbåtar.
Sjöfågeljakt	Den på ostkusten vanligaste och mest uppskattade formen av sjöfågeljakt är skytte för vettar. Vårjakt på sjöfågel är dock sedan mer än 30 år förbjuden i Sverige. Vettar kan antingen tillverkas av uppstoppade fåglar eller av trä, tyg eller konstmassa.
Skadskjutning	Kallas också felskjutning. När jägaren sårar vilt som i regel sedan inte stannar på platsen. Skadskjutning skall till varje pris försöka undvikas. Genom att aldrig skjuta förrän man ser hela djuret och detta befinner sig på rätt avstånd, kan man minska risken för skadskjutning .
Skall	Vissa jakthundars sätt att genom skall markera var viltet går fram eller befinner sig.
Skalning	Hjortdjuren skalar med underkäkens framtänder (överkäken saknar framtänder) av barken på gran, tall, asp ädla lövträd m.m. Barkgnag utförs av älg, kron- eller dovhjort.
Skarp	Jägaruttryck för speciellt grythundens aggressivitet i grytet.
Skeetbana	Skjutbana för skjutning med hagel mot rörliga mål, lerduvor, dvs. runda tallrikar av asfalt. Banan möjliggör skjutning från olika håll och vinklar.
Skinnberedning	Under senare år har det blivit allt populärare att ta tillvara och bereda sina skinn själv. Skinnet bereds på olika sätt beroende på vad man skall använda skinnet till.
Skjutlave	Ett annat ord är "jakttorn". Ser ut som en liten trädkoja (torn) med eller utan tak på höga ben. Från skjutlaven kan man i lugn och ro studera viltet på nära håll utan att det får vittring av jägaren. I handeln finns numera en del lätta bärbara skjutlavar.
Skjutljust	Brukar jägaren kalla den minsta mängd ljus som behövs för att man bra ska kunna avge goda skott. Nattjaktsbestämmelser se, Jaktlagstiftningen och Jaktförordningen.
Skjutskärm	Används vid sjöfågeljakt. Jägaren gömmer sig bakom Skjutskärmen. Kallas även skåre. En skjutskärm består av en knappt meterhög halvcirkelformad "stenmur" invid vattnet. Skåren kan även ordnas tillfälligt med hjälp av en presenning, filt eller kamouflagetyg och några lätta slanor.
Skjutställning	Olika ställningar som skytten-jägaren intar dels vid skjutning på bana, dels ute i marken.
SKK	Förkortning av Svenska Kennelklubben
Skogsbock	Kallas den råbock som lever i sammanhängande skogsområden.
Skogsfågel	Kallas även för skogshöns. T.ex. Tjäder, orre och järpe.
Skogsrädsla	Brukar man beteckna en unghunds rädsla eller ovana att vara ensam i skogsmarker. Man bör ha som regel att om möjligt aldrig åka hem från marken utan sin hund.
Skogsskador	Skador som är förorsakade av vilt genom bitning, skalning eller gnagning på träd.
Skottecken	Djurets rörelser efter skottets träff, tecknar oftast ganska tydligt vart på viltet skottet har tagit. Om ett påskjutet djur inte finns kvar på skottplatsen ska det alltid betraktas som skadskjutet och skottplatsundersökningen ska sättas in.
Skotthåll	Är detsamma som avståndet mellan jägaren och villebrådet i skottlossningsögonblicket. Ett av de många krav som ställs på jägaren är att han i alla situationer rätt ska kunna bedöma avstånd.
Skottplats	Är den plats eller de platser där viltet befann sig när jägaren avlossade skottet eller skotten. För att effektivt kunna bedriva ett eftersök måste man ta reda på skottplatsen. Ofta genom kvistavskjutningar och blodspår, samt andra spår av viltet ger anvisningar om hur eftersöket ska läggas upp.
Skotträdsla	Alla hundar kan visa mer eller mindre rädsla eller nervositet vid skottlossning. Man förebygger skotträdslan redan när hunden är valp genom att t.ex. med salongsgevär eller knallpulverpistol skjuta i luften långt från hunden när denna är sysselsatt med något roligt eller äter (vänjer valpen vid skottljud). Hos fågelhundar kan den vara ärftligt betingad.
Skredstång	Kallas även för skrestång. Det är ett redskap som används vid säljakt. Jakt på säl är endast tillåten efter tillstånd av Naturvårdsverket.
Skränkning	Kolvens höjning i sidled i förhållande till jaktvapnets mittlinje kallas skränkning. Man brukar säga att pipan skjuter men kolven träffar. Därför är det viktigt att kolven passar skytten.
Skyddande likhet	Kallas också "mimikry". Gökens och sparvhökens ytliga likheter är välkända. Många försvarslösa djur eller insekter liknar en annan art som är effektivt kan försvara sig.
Skyddsfärg	Många djurarter , deras ägg och ungar har s.k. skyddsfärg eller byter färger vinter- och sommarhalvåret. Dessa färger är till för att de inte så lätt ska upptäckas i sin miljö där de vanligen vistas.
Skyttelinje	Den linje i terrängen där skyttarna/jägarna står på sina pass eller poster vid drev- och klappjakter.
Skåre	Används vid sjöfågeljakt. Jägaren gömmer sig bakom Skjutskärmen. Kallas även skjutskärm. En skåre består av en knappt meterhög halvcirkelformad "stenmur" invid vattnet. Skåren kan även ordnas tillfälligt med hjälp av en presenning, filt eller kamouflagetyg och några lätta slanor.
Slag	Man säger bl.a. nattslag och menar då sådant spår som viltet lämnat efter sig under natten och som jakthundarna kan känna. Med slag menas också direkt synliga spår efter vilt i snön eller på annan mjuk mark.
Sleke	Saltsleke: en vanlig saltsten, s.k. mineralsten, sätts fast på fen i marken nedslagen påle eller binds fast med starkt snöre ovanpå någon lämpig tillräckligt hög stubbe.
Slutstycke	Är en vital del i vapenmekanismen på ett kulgevär. Vid laddning av vapnet (när du gör mantelrörelse) är det slutstycket som för in patronen i patronläget och låser den där. Vapnet är sen klart att avfyra.
Slya	Jägaruttryck för mjukt böjligt spö, oftast en lång "vidja" uppslitsad i spetsen. Slyan används vid grytjakt för att försöka dra ut skjutna grävlingar eller rävar som av någon anledning blivit kvar i grytet. Slyan snos med den uppslitsade spetsen i ni pälsen på djuren och när den sitter väl fast drar man ut grävlingen eller rycker ner ekorren.
Smaldjur	Jägarens namn på kron- och dovhjortens och rådjurets hondjur från och med hösten efter födseln till den tidpunkt då hondjuret satt sin första kalv eller kid. När det är en älghona kallas hon för kviga.
Smygjakt	Ordet är en översättning av det tyska ordet Pürsch eller Pirsch. Smygjakt är en jaktform som kräver mycket kunnande av sina utövare. Det är den minst störande, den minst utrymmeskrävande och tillika den som i skottögonblicket ger jägaren de största möjligheterna att skjuta med urval och besinning.
Småbäver	En oegentlig och zoologiskt sett vilseledande benämning på bisamråtta.
Snara	I dag används inte snaror lika mycket som förr. Snarorna användes för att fånga fågel, hare, lo och t.o.m. älgar. Numera får snara endast användas vid fångst av ripa.
Snitthår	Vid undersökning av en skottplats talar man om snitthår. Det är det hår som kulan vid genomskott eller ytliga träffar skurit av. Snitthårens from och färg kan ofta ge besked om var träffen sitter.
Sno	Gammal jägarbenämning när allmogejägare "pälsar" räv eller ekorre.
Snälltryck	En anordning som möjliggör att avtryckaren ställs in i ett sådant läge att den vid minsta berörning utlöser slagstiftet. Snälltrycket är ofta utformat som en avtryckare bakom den ordinarie. Snälltrycket är farligt i ovanan jägares händer. Varning för oavsiktliga skott.
Snärje	Är ett område (inhägnat av täta växter) dit obehöriga har svårt att komma in (skydd för viltet). Man talar ofta om snärjen i samband med täta skydds- och foderväxtplanteringar.
Snöripa	Är kokböckernas och restaurangmatsedlarnas namn på fjäll- eller dalripa.
Snörning	Hunddjurens sätt att i mjuk mark eller snö trava så att spårstämplarna bildar liksom en snörrät linje. T.ex. Räv.
Solsystem	Vårt eget består av solen, jorden och åtta andra planeter
Spegel	Jägaruttryck för det vita hårfältet kring svansroten hos kron- och dovhjort samt rådjur.
Spel	Parningslek hos många fåglar. Man talar speciellt om tjäder- och orrspel.
Spets	En hornförgrening på hjortdjurens horn. Även samlingsnamn för hundrasen spetshundar.
Spetsbock	Jägarbenämning på ung råbock med horn utan förgreningar. Ibland används också benämningen för s.k. returbock. Man skiljer enklast dessa båda åt genom att returbocken har kortare rosenstock och grövre rosenkransar.
Spetshjort	Kron- eller dovhjort med enkla hornspetsar.
Spetskula	En studsarkula vars främre del är utformad som en spets. Det minskar luftmotståndet och ökar kulans precision.
Spetsskott	Rakt motskott. Benämningen används oftast vid jakt efter hjortdjur med studsare. Ett skjutvapen som bör endast användas av mycket erfarna och skjutskickliga jägare.
Spillning	Djurens avföring, det som kommer ut i andra änden när de ätit.
Sportjakt	Nästan alla jaktformer kan numera betecknas som sportjakt, eftersom ingen jagar för sin försörjning. Endast snarning av ripa och viss pälsdjursjakt kan betecknas som ren yrkesjakt.
Spretning	Hjortviltets sätt att ibland spärra ut klövarna när det blivit skadskjutet. Hjortdjuren kan även spreta med klövarna i lös snö, eller sankmark för att få större understödsyta.
Sprängverkan	Kulskottets chockverkan vid träff i villebrådet. Sprängverkans storlek är huvudsakligen beroende på kulans hastighet vid träffen.
Spår	Avtryck och olika märken efter viltet i markerna. När man vanligen talar om spår menar man i regel viltets fotavtryck. Övriga spår är fejningsmärken på träd, buskar, myllgropar, bett, gnag, legor, lösningar, blod, fjädrar, hår osv.
Spårhund	En hund som kan spåra skadskjutet vilt kallas spårhund, Nästan alla hundar kan med dressyr och träning lära sig spåra.
Spårning	Är att genom direkta iakttagelser i marken kunna följa viltets vägar. Spårning används dels för att klarlägga var viltet finns, dels för att söka efter skadskjutet vilt.
Spårnoga	Man säger om spårhunden eller den drivande hunden att den är spårnoga om den noga följer viltets spår.
Spårsnöjakt	Jakten på spårsnö underlättar för jägaren att följa viltets vägar antingen detta sker genom smygjakt, tryck- eller klappjakt.
Stakjakt	En form av fågeljakt, används speciellt vid andjakt. Jägaren stakar sig fram i vassen med en fork, stående eller sittande i en flatbottnad typ av eka. Fork = en special utformad åra/stake.
Stamp	Säljägare använder detta ord för issörjan som ligger närmast den landfasta isen. Denna is är inte framkomlig till fots.
Stannfågel	Kallas de fågelarter som stannar i sin hemtrakt även under vinter. Exempel: mesar, nötväcka, trädkrypare, gråsparv, skata, hackspettar, berguv, kattuggla, tjäder, orre, fasan, ripa, rapphöna, järpe.
Stickelhår	Är de yttre långa håren även kallade täckhår i hårviltets päls. Rovdjurens pälskvalitet bedöms ofta efter stickelhårens färg, glans och längd.
Stickhål	Den plats där man sticker ett skjutet hjortdjur. Stickhålet eller punkten där kniven sätt in är där halsen slutar vid bröstbenet. Stickningen utförs för att skära av halspulsådern så att blodet tappas av.
Stinkkörtlar	Är körtlar som sitter vid analöppningen hos mårddjur. Vittringen efter dessa djur får en mycket individuell prägel.
Stock	Är ett annat ord för studsarens eller hagelbössans kolv. Jaktvapnets bakre trädel som ligger an mot axel och kind när vapnet riktas.
Stress	Kallas det uttröttade tillstånd som vallas av överansträngning, sjukdomar, infektioner, skador, jäkt eller oro. Vid stress förekommer en ökad avsöndring av hormoner från binjurebarken och adrenalin. Stress förekommer även inom djurvärlden. De s.k. lämmeltågen är orsakade av någon form av stress, då lämlarna blir för många och näringskonkurrensen för stor.
Strykfåglar	Kallas sådana fåglar som varken stannar kvar i hemtrakten över vintern eller flyttar söderut. De stryker i regel omkring i flockar under sitt näringssök. Exempel: domherre, korsnäbb, stjärtmes, sidensvans, snöskata, nötskrika och kråkfåglar.
Styphalsband	Ett slags hundhalsband som används vid hunddressyr. Halsbandet är försett med löpögla som kan dras åt mer eller mindre hårt.
Sträckfåglar	Kallas sådan fågel som gör dygnsbundna förflyttningar från t. ex. betesplatser till viloplatser. Sträcker gör också sådana fåglar som flyttar ur landet på hösten. Jägarna utnyttjar sträcket för den speciella jaktform som kallas sträckjakt.
Strävhår	Kallas hårlaget hos en del hundraser. Exempel: Strävhårig tax, strävhårig vorsteh och strävhårig foxterrier. Täckhåren är sträva och täta, samt åtliggande. Underullen mjuk.
Studsare	Benämning på jaktkulvapen.
Stukning	Hagelpatronens papp- eller plastkanter är i främre änden sammanpressade eller vikna enligt särskilda metoder. Detta kallas stukning. Genom olika slag av stukning, t.ex. stjärnstukning, vanlig stukning, vill man försöka öka patronens, dvs. haglens, jämna spridning och därmed också skottets effekt och, som man säger, täckning.
Styckning	Älgen flås (man tar bort pälsen) och bör kylas ner före styckningen, åtminstone över en natt. Sedan hissas den upp och klyvs med såg i två halvor längs ryggraden Halvorna delas sedan i en fram- och en bakdel mellan sjunde och åttonde revbenen. Man styckar (delar) sedan upp fram- och bakdelen i olika bitar som alla har speciella namn som t.ex. högrev, entrecote, läggen, bringan, rostbiffen, filén osv.
Stående hund	Hundraser som engelsk gordon, ireländsksetter, pointer och vorsteh kallas för stående fågelhundar. Dessa stannar inför tryckande fågel och står kvar tills jägaren kommenderar dem att resa fågeln.
Stånd	Hjortdjurens uppehållsplatser under större delen av året inom en viss mark. Man talar ofta om et fast älgstånd, rådjursstånd osv. Älghunden ställer älgen som gör stånd. Den kan göra fast stånd eller, om den flyttar på sig gående med korta uppehåll för stånd, gångstånd.
Ståndhund	Älghund som ställer älgen så att denna gör stånd kallas ibland för ståndhund.
Ståndort	Ett naturligt avgränsat område med speciellt och karakteristiskt växt- och djurliv. Ståndort kan också beteckna den plats i marken som t.ex. en hjortdjursfamilj utvalt som sin uppehållsplats.
Ståndskall	En jakthunds skall när villebrådet stannat, gått i gryt, ligger dött eller till och med sitter i träd kallas för ståndskall.
Stång	Den del av hjortdjurens horn som bildar själva hornstammen varifrån hornförgreningarna, spetsarna eller taggarna växer ut.
Stäckning	Metod för att göra fåglar tillfälligt oflygga. Man kan vingklippa eller stroppa. Vingklippning innebär klippning av vingpennorna. Stroppning görs så att vingens yttre del binds upp vid underarmen med ett särskilt för ändamålet lämpat vingband. Om man för alltid vill förhindra att fågeln ska flyga måste man tillgripa operativa metoder som endast bör utföras av veterinär.
Ställande hund	Jakthundar som får vilt av olika slag att stanna eller stå. Exempel: finska spetshundar, gråhundar, jämthundar och även tax.
Stämpel	Spår, dvs. fotavtryck av vilt.
Stänkdjur	Kallas ofta det vilt som uppträder framför jägaren utan att vara drivet. Stänkdjuren kan var uppskrämda av drevet eller av jägarna.
Stötande hund	Till de stötande hundarna räknas i regel endast spaniels. Dessa ska inom bössans räckhåll söka och stöta eller skrämma upp vilt, utan att förfölja, så att jägaren kan skjuta.
Stövare	Kallas en grupp jakthundsraser bland de drivande hundarna.
Sugning	Kallas oftare för sisning och är den sista fasen i tjädertuppens spel.
Swing	Är en jaktskytteterm för jaktvapnets hanterande vid skjutning mot löpande eller flygande mål, t.ex. lerduva. Med swing menar man att man skjuter med medföljande svängande vapenrörelse.
Symbios	När två arter lever tillsammans och har nytta av varandra
Systematik	Zoologernas och botanisternas sätt att föra ihop växt- och djurarter till större grupper då man har anledning att förmoda att de sammanförda grupperna är släkt med varandra, dvs. att de har ett gemensamt ursprung. T.ex. art, underart, släkte, familj, ordning osv.
Såt	Egentligen betyder ordet försåt eller bakhåll, men jägarna säger såt om ett visst område som ska avjagas, antingen vid drev- eller klappjakt.
Säkring	Låsanordning för avtryckarna. Säkringen utgörs numera på hagel- eller studsarvapen av en skjutbar knapp eller bricka som i sin tur med en hävarm låser avtryckarna.
Säte	Ett annat jägaruttryck för lega.
Sök	Stövarens arbete med att reda ut nattslaget, fågelhundens svep över fälten, älghundens arbete att finna älgarna, allt detta kallar man för sök.
Sölgrop	Kronhjorten har för vana att under sommaren sparka upp gropar helst i någon sank mark. Hjorten vältrar sig sedan i gropen, antagligen för att få pälsen överdragen av dy och lera i skydd mot insekter.