ARTKÄNNEDOM

BLÄSGÅS
(Anser albifrons)

Allmänbeskrivning:
Förutom den av Bengt Berg inplanterade kanadagåsen, häckar i Sverige f.n. tre arter av inhemska gäss: Grågås, fjällgås och sädgås. På senare tid har även den vitkindade gåsen börjat häcka på Gotland. Dessutom passerar bläsgås och prutgås vårt land under flyttning.

Kännetecken (bläsgås):
En gåsart som häckar i nordöstra Ryssland, men passerar södra delarna av vårt land under oktober - november, mars - april. Några övervintrar i Skåne. Bläsgåsen är mindre än grågåsen och sädgåsen.

De gamla:

känns igen på tydligt vit bläs, som dock inte sträcker sig upp över ögat som hos den mindre fjällgåsen. Har också svarta tvärband på buken. Har orange benfärg men skär näbb. I flykten har den något ljusare vingframkanter än vingpennor.

Ungfåglarna:

saknar vit bläs (anläggs under första vintern, men kan vara dåligt utvecklad följande vår) samt den svarta bandningen på buken. Hr skär näbb med mörk näbbspets. En ljus kind kontrasterar också mot ett mörkare område vid näbbfästet. Håller vanligtvis ihop med föräldrarna första vintern. Orädda ungfåglar som kommit ifrån sina föräldrar uppträder dock påfallande ofta.

Den grönländska rasen med orange näbb är en mycket ovanlig gäst i Sverige.

Storlek:

65 - 78 cm, vingbredd 130 - 165 cm.

Uppträdande:

Ses framför allt under vinterhalvåret, dels på sträck, dels på rastplatser. Ibland kan också ettåriga fåglar ses under senvår och sommar. I mellersta Sverige uppträder vanligtvis enstaka fåglar bland sädgässen, men i Skåne förekommer den talrikare under oktober - november, framför allt i området kring Vombsjön och Sövdesjön. Ca 2 000 bläsgäss uppehåller sig i Skåne under senhösten. De flesta lämnar sedan landet och flyttar vidare till Västeuropa, men ett varierande antal stannar kvar under vintern. På våren ses åter igen en del rasta i Skåne, dock i mindre antal än på hösten. Arten har ökat under senare år och är en talrik övervintrare i Europa, huvudsakligen i Tyskland och under senvintern även i Holland. Beståndets storlek har uppskattats till drygt 200 000 fåglar.

Utbredning:

Häckar nästan cirkumpolärt på den arktiska tundran.

Läte:

Ljudintrycket domineras av hanarnas och ungfåglarnas genomträngande, snabba, i regel tvåstaviga "gik-gik". DE ca en ton djupare likaså snabba "gak-gak" från honorna har en tendens att försvinna i gåskacklet. Helhetsintrycket är därför ett mycket ljust gåsläte - med undantag för den sällsynta fjällgåsens, det ljusaste av de grå gässens läten. De dominerande höga kacklen ligger således minst en ton över grågåsens vanliga kackel. Bläsgåsen är den mest högljudda av de grå gässen.

Flyttning och övervintring:

De bläsgäss som ses i Skandinavien häckar i norra Sovjetunionen, och deras huvudsakliga flyttningsväg till övervintringsområdena i Västeuropa går söder om Östersjön. Det är vara en liten del (1%) som passerar vårt land. Sträckande bläsgäss kan uppträda talrikare vissa höstar, sannolikt tillföljd av att deras flyttning förskjutits i sidled av rådande vindar.

Källhänvisning:
Jägarens Uppslagsbok, av Karl Henning, Rabén Prisma.
Nordens fåglar, Roland Staav - Thord Fransson, Nordstedts.