|
ARTKÄNNEDOM
SMÅSKRAKE
(Mergus serrator)
Allmänbeskrivning:
I Sverige häckar tre arter av skrak: Storskrake, småskrake och den mindre vanliga salskraken. Skrakarna är en underfamilj bland andfåglarna och kallas också ofta för fiskänder inne i landet. De har långa, smala halsar. Näbben är utformad som en hake. De simmar och dyker utmärkt.
Hanen: Gräsandsstorlek. Grönblänkande huvud med spretig tofs. Vit halsring, brunaktigt bröst. Ryggen är mörkbrun, sidorna gråspräckliga och undersidan vit. Vingarnas inre hälft vita med två smala svarta längsgående band eller streck. Vingarnas yttre del svarta.
Honan: Runt huvud med tofs. Ljus strupe. Ryggen gråbrun. Undersidan vit. Vingarna har vit vingspegel med mörkt längsgående streck eller band.
Häckningsplats: Kusten eller insjöar. Skåne - Lappland.
Häckningstid: April - juni.
Bo: Nära vatten, ofta under någon buske.
Föda: Kräftdjur och småfisk.
Ägg: Ca 10, grågula.
Antal kullar: 1.
Ruvningsdygn: 27.
Ungarna flygfärdiga: 8 veckor.
Läte:
Hanen: ibland under parningstiden: "da-ach".
Honan: "Karr".
Flyttar, tid och plats: Mellaneuropa eller Sveriges isfria sydkuster.
Återkomst: vid islossningen.
Källhänvisning: Jägarens Uppslagsbok, av Karl Henning, Rabén Prisma. |
Till jaktojagare.se
