|
ARTKÄNNEDOM
STORSKRAKE
(Mergus merganser)
Allmänbeskrivning:
Större än gräsand, långsträckt. I Sverige häckar tre arter av skrak: Storskrake, småskrake och den mindre vanliga salskraken. Skrakarna är en underfamilj bland andfåglarna och kallas också ofta för fiskänder inne i landet. De har långa, smala halsar. Näbben är utformad som en hake. De simmar och dyker utmärkt.
Hanen: Vit med svart rygg, grönt svartglänsande huvud. Halva vingen vit innerst, yttre halvan svart.
Honan: Mindre än hanen. Runt huvud med kort nacktofs. Vit strupfläck. Grå sidor och rygg. Vit undersida. Vita vingspeglar. Båda har röd näbb med hake. Näbbkanterna tandade.
Häckningsplats: Kusten och insjöar. Skåne - Uppland. April - maj, senare i norr.
Häckningstid: April - maj.
Bo: Holkar eller ihåliga träd.
Föda: Småfisk
Ägg: 7 - 16 gräddgula.
Antal kullar: 1.
Ruvningsdygn: 34.
Ungarna flygfärdiga: 8 veckor.
Läte:
Hanen: "körr" eller "körr-korr-ereck".
Honan: väser i boet, annars "karr" eller "teck".
Flyttar, tid och plats: En del flyttar endast undan för isen, andra till Medelhavsländerna.
Återkomst: Vid islossningen.
Källhänvisning: Jägarens Uppslagsbok, av Karl Henning, Rabén Prisma. |
Till jaktojagare.se
