ARTKÄNNEDOM

SKATA

(Pica pica)

Allmänbeskrivning: 46 cm, varav stjärten 25 cm. Vår vanligaste kråkfågel som inte kan förväxlas med någon annan fågel. Skatan är av intresse för jaktvårdaren genom att den i ganska stor utsträckning plundrar fältfågel- och andfågelreden och ibland också angriper och tar harungar. Mycket välkänd, och omisskännlig i sin svartvita fjäderdräkt och långa grönskimrande stjärt. De svarta fjäderpartierna är metallglänsande i flera färger. Handen och honan är lika. Ungfåglarna är på huvud och bröst svartbruna och saknar metallglansen. Stjärten är ej fullt utvuxen när de lämnar boet.
Kännetecken: Svart med grönglänsande huvud och rygg. Vitt bröst och vit undersida. Lång, svartgrönglänsande stjärt. Svart näbb. Könen lika.
Häckning: Hela landet nära eller vid bebyggelsen.
Häckningstid: April - maj. Skatorna häckar första gången redan vid 1 års ålder. Äktenskapet varar livet ut.
Utbredning: Förekommer i nästan hela Europa med undantag av Island, i Nordafrika (Atlasbergen) och en stor del av Asien ända bort till Kina och Kamtjatka. Lokalt finns den även på Arabiska halvön. Förekommer också i västra Nordamerika.
Boet: Stort, täckt risbo, fodrat med lera och rottrådar. Boet byggs oftast högt, även lågt i buskar förekommer. Det omfångsrika boet byggs vanligen i ett träd, men kan ibland vara placerat lågt i en taggig buske eller i en TV-antenn etc. I trädlösa områden kan boet även placeras på byggnader, ofta på gaveln under taknocken.

Äggen: 5 - 11, oftast omkring 7, ljust blågröna med grå och bruna småfläckar. Ruvas mest av honan.
Antal kullar: 1
Ruvningsdygn: 17 - 18.
Ungarna flygfärdiga: 22 - 27 dygn.
Föda: Allätare, ofta med fältfågelägg som livrätt. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Läte: Skrattande. Om våren mjukt pladdrande.
Flyttning - återkomst: Stann- och strykfågel. Stannar ofta hela livet kring och vid uppfödningsplatsen. Riktiga flyttsträck har dock stundtals iakttagits vid Skånes sydkust. Skatan är utpräglat stationär och bara mindre rörelser är kända. Det finns dock exempel på att enstaka ringmärkta skator återfunnits upp till 110 km från boplatsen.
Diverse: Det förefaller finnas fler skator i områden med många hundar, eftersom skatorna vintertid förtär kvarliggande hundspillning.

Källhänvisning:
Jägarens Uppslagsbok, av Karl Henning, Rabén Prisma.
Nordens fåglar, Roland Staav - Thord Fransson, Nordstedts.