ARTKÄNNEDOM

 
TJÄDER
(Tetrao urogallus)

Allmänbeskrivning:
Tuppen: mörk svart-gråskiftande fjäderdräkt med bruna vingar, svart stjärt, vita vingknogar, bröstet grönglänsande blåsvart. Stjärt ganska lång, tvärskurna fjädrar, vita fläckar på mitten av den svarta stjärten.
Hönan: Spräcklig i gulbrunt, grått och svart. Rundad stjärt.
Kycklingen: gulgrå, rödbrun bottenfärg på ryggen, mörkbruna svarta tecken på huvud, nacke, vingar.
Vikt:

Tuppen: 3,5 - 5 kg.

Hönan: 1,8 - 2,5 kg.
Häckningsplats: Hela Sverige i barrskog, blandskog upp till fjällens björkregioner.
Häckningstid: Maj.
Bo: Bale i marken, torrt läge i skydd eller öppet.
Föda:
Äldre fåglar:
sommaren: barr, skott av tall, bär, bärris, blad av flera olika örter.
Hösten: aspblad, havre, ekollon. Dessutom insekter och larver av olika slag.
Vintern: nästan enbart tallbarr
Kycklingar: Första veckorna insekter, larver, efter femte veckan blomknoppar, blåbär, gräs av olika slag, havre, aspblad och insekter, larver.
Ägg: 5 - 10.
Antal kullar: 1
Ruvningsdygn: 26 - 28.
Ungarna flygfärdiga: 20 - 25 dygn.
Läte: Det karaktäristiska spellätet.
Tuppen: "pelep-pelep-pelep-pelep", "klikop", "sisning".
Hönan: skrockande, kacklande.
Flyttar, tid och plats: Stannfågel, tuppflockarna stryker omkring, särskilt ungfågeln.
Diverse:
Rackelhane = kallas tuppen som kläcks vid korsning mellan en orrtupp och en tjäderhöna eller vice versa. Honfågeln kallas rackelhöna. Dessa bastarder är oftast sterila. De är sällsynta och om man påträffar eller skjuter en sådan fågel bör den snarast insändas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), 750 07 Uppsala. Man gör då forskningen en stor tjänst. Det är ganska svårt att skilja en rackelhane från en vanlig orrtupp. Stjärten är kluven, men de lyrformiga fjädrarna saknas. Dessutom är orrtuppens glansiga blå färg inte ren hos en rackelhane.
Rackelhönan = har också rak bakre stjärtkant. Orrhönan kluven.
Riptjäder = bastard, förmodligen mellan dalriptupp och tjäderhona. Endast ett exempel är känt i Sverige, flera däremot i Norge och Finland.


Källhänvisning:
Jägarens Uppslagsbok, av Karl Henning, Rabén Prisma.