Historia

Författare: Förmodligen Sven Sandell, i anslutning till avdelningens 30-årsjubileum år 1979.

I början av året (januari) 1949 gick några män och funderade på de jaktliga orättvisorna i vårt land. De tyckte att något måste göras för att få en rättvisare jaktlagstiftning till stånd. De hade hört att det fanns något som hette Jägarnas Riksförbund, som hade samma målsättning som de själva. De började undersöka om det inte skulle gå att samla ihop så många likasinnade att man kunde bilda en avdelning. Det visade sig att intresse fanns och så bildades avdelning 54 med säte i Vikersvik. Den första styrelsen bestod av Valfrid Windh, Filip Jansson, Sven Eriksson samt Erik Fransson.
Nu började en tid med mycket arbete och tätt mellan mötena för att få det hela att fungera. Den ekonomiska sidan var den mest svårbemästrade, men genom att arrangera fester och lotterier lyckades man hålla igång och även skänka en summa till förbundet då och då.

Vid första årsmötet den 28.1.1950 hade avdelningen 23 medlemmar mot 9 vid starten. Kassan balanserade på 614kr och 5 öre, med en behållning av 251 kr och 4 öre. Mötena hölls i regel hos någon av medlemmarna.

På sommaren 1950 väcktes frågan om en älgskyttebana någonstans i Viker och på eftersommaren iordningsställdes en bana i Nya Viker på Helmer Fisks mark. Den användes flitigt före älgjakten. Redan året därpå byggdes den om sedan det visat sig att cykelhjul och vajrar inte var tillräckligt hållbara. Nu skulle det bli vagn på räls. Medlemmarna kallades samman och arbetet utfördes på mycket kort tid. Som vagn användes en gammal smalspårsdressin.

Nu var det dags för det första klubbmästerskapet. För ändamålet inköptes tre stycken plaketter guld, silver och brons. Som första klubbmästare utgick Ragnar Fransson, följd av Filip Jansson och Valfrid Windh. Ja så gick det ena året efter det andra och man försökte hela tiden föra ut förbundets idéer och få större anslutning av medlemmar, men fick hela tiden kämpa mot en dålig ekonomi. Älgbanan måste förbättras ibland men det skedde mest med frivillig hjälp.

År 1960 var medlemsantalet 42 st, året därpå 47 st. Samma år blev banan besiktigad av polismyndigheten och godkänd för prov för gevärslicens. Medlemsantalet ökade sakta men säkert så 1964 var det 101 st.

Nu var det dags tänka på en ny älgbana då den gamla var ganska nersliten och tungarbetad. Efter en del undersökningar av lämplig plats enades man om att underhandla med Nora Stad om ett markområde på fastigheten 3:4 Gamla Viker. Detta resulterade i att föreningen fick arrendera 3000 m2 på 25 år. Byggnadstillståndet ordnades och arbetet igångsattes med c:a 2000 kr i kontanter och med mycken frivillig arbetskraft lyckades man få banan färdig på hösten 1966. Den blev vederbörligen besiktigad av polismyndigheten och godkänd. Nu var medlemsantalet uppe i 122 st.

På hösten 1967 anordnades en klubbmatch mot JRF Lindesberg. Tävlingen blev lyckad och man beslöt att året därpå inbjuda Stadra Jaktskytteklubb jämte Lindesberg till en treklubbsmatch. I båda tävlingarna segrade Vikersviksavdelningen.

En lerduvekastare har inköpts och monterats vid älgbanan vilken man hoppades kunna ge tillfälle till träning med hagelbössan. Efter några år visade det sig att behovet av en lerduvebana var stort. Man underhandlade på nytt med Nora Stad och fick hyra ett nytt markområde till en billig penning. Där byggdes en trapbana efter ritningar från Sportskytteklubben i Gyttorp. Banan byggdes helt med frivillig arbetskraft, endast material köptes. Banan har flitigt använts och sedan ett par år ingår en 10-skottserie i klubbmästerskapsskjutningen.

Till sist hoppas jag att avdelning 18-04 skall få fortsätta att arbeta för en god jakt och viltvård, att inte tänka för mycket på frysboxen utan även se till att det blir något kvar av vårt vackra vilt i skog och på fält.