Under förra året men även årets första månader tyder allt på att vildsvinen har ökat. Främst syns det på viltolyckorna som under förra året nådde rekordhöga nivåer och som tycks ligga kvar i ungefär samma numerär under årets första månader. Samtidigt hör vi från många jägare att de inte upplever samma ökning och att populationen är lägre än vad den var under rekordåren. Vi tror att båda påståendena stämmer eftersom de lokala skillnaderna kan vara mycket stora på jaktmarksnivå.
Att vildsvinen har ökat nationellt råder det inga tvivel om – där är siffrorna tydliga. Men det är också viktigt att se de lokala förutsättningarna, det är ju trots allt där som jakten bedrivs. På lokal nivå finns det absolut många fastigheter som upplevt betydligt fler vildsvin än nu men där jägarna under många år bedrivit aktiv vildsvinsjakt och därmed uppnått en bättre balans. För det är på lokal nivå som balans ska eftersträvas och i den måste alla parter, både markägare, jordbrukare och jägare vara överens.
Vi tror att det fungerar bäst där markägaren ser vildsvinen som en del av det ekonomiska kretslopp som involverar både jordbruk och jakt och där styrmedlet är lika tydligt som tråkigt – nämligen pengar. Genom att anpassa kostnaderna för jordbruksarrenden och kostnaderna för att jaga kan markägaren styra utvecklingen i en given riktning. För den jägare som betalar mycket för att jaga vill ha mycket vilt likväl som den jordbrukare som betalar mycket för att arrendera mark vill ha bra förutsättningar. I den ekvationen finns en balans och det är den vi tror finns på lokal nivå på många ställen och där tror vi inte vildsvinens ökning är lika stor.
De senaste två vintrarna har varit milda och effekten av det syns nu, för vintern är normalt en av vildsvinens stora fiender. På många ställen behöver jägarna nu möta den milda vintern med ett ökat jakttryck och i dialog med markägare och jordbrukare försöka hitta den balans som krävs. Det finns inga enkla svar och heller ingen åtgärd som snabbt löser de problem som vildsvinen på vissa håll orsakar. Lösningen ligger istället i det långsiktiga samarbetet mellan jägare, markägare och jordbrukare där ekonomin är ett enkelt styrmedel och markägaren den utslagsgivande parten för att driva utvecklingen i rätt riktning. Därtill måste vi ha möjlighet till avsättning av vildsvinskött, till exempel genom enkel försäljning eller legotillverkning av korv och andra produkter.
