Naturvårdsverket släppte för ett tag sedan rapporten ”Samförvaltning älg och skog”, vilket är en analys av den älgförvaltning vi har haft under det senaste decenniet. Man har i rapporten gjort en mängd analyser av hur älgförvaltningen påverkar beteskadorna av älg. Materialet har hämtats från landets alla älgförvaltningsområden och Skogsstyrelsens älgbetesinventeringar (ÄBIN).
Man konstaterar bland annat i rapporten att älgstammen sänkts med cirka 10 procent sedan införandet av den nya älgförvaltningen. Rapporten visar också att älgstammens storlek har en svag eller ingen korrelation med skadenivåerna på tallskogen. Skadenivån i skogen tycks snarare bero på hur mycket tillgängligt foder som finns tillgängligt. Dessa resultat är i sig ingen nyhet utan har påvisats i forskningen under en längre tid, men får nu ytterligare bekräftelse.
Det som i mitt tycke sticker ut i rapporten är den höga mellanårsvariationen av beteskador. En hög mellanårsvariation innebär i praktiken att även om orsaken till skadorna skulle vara åtgärdat, skulle ÄBIN inventeringarna fortfarande kunna visa på höga skadorna under ett antal år innan man ser en tydlig trend nedåt för skadorna.
Just beteskadorna är i dag kanske den viktigaste målet för styrningen av älgförvaltningen. Men då det saknas stöd i forskningen kring samband mellan älgstammens storlek och skador på tall samt att det finns en stor mellanårsvariation hos beteskadorna gör styrningen av älgförvaltningen med beteskador som grund, högst problematisk.
För att belysa detta kan nämnas att man under 2021 för första gången genomfördes en modifierad ÄBIN inventering kallad RÅBIN på Gotland, som helt saknar älg. Resultaten visar att Gotland hade 12 % färska beteskador på tall. I jämförelse hade även Sveland i genomsnitt 12 % färska beteskador på tall under samma år. Detta exempel belyser på ett bra sätt delar av de utmaningar som finns med hur vi styr förvaltningen av våran älgstam.
Markägaren äger skogen och äger också rätten att sätta de mål denne vill för sitt skogsbruk, likaså för hur stora älgbeteskador som denne tolererar. Då den ovan nämnda rapporten samt även tidigare forskning är entydig kring att storleken älgstammen visar låg eller ingen korrelation till beteskadorna anser Jägarnas Riksförbund att det inte är rimligt att fortsätta minska älgstammen med motiveringen att beteskadorna ska minska. Vi efterlyser därför en seriös diskussion kring hur vi tillsammans kan nå målen kring acceptabla beteskador samtidigt som vi har en älgstam av högkvalitet och erbjuder jägare en meningsfull älgjakt.
Mikael Hultnäs
Riksviltvårdskonsulent
