JRF

Jägarnas Riksförbund är en ideell medlemsorganisation med ansluta avdelningar över hela landet. Förbundet grundades med förutsättningen att alla markägare, stora som små, ska ha rätt till meningsfull älgjakt på sin egen mark. Den grundtanken finns kvar än i dag, även om frågorna har utvidgats och förändrats och förbundets repertoar nu är bredare än någonsin. Med förändringar i de politiska förutsättningarna, en allt mer urbaniserad befolkning och en miljö som förändras måste jakten och viltförvaltningen i Sverige vara snabb och rörlig för att kunna följa trender och svängningar. Där kommer Jägarnas Riksförbunds grundtankar om ansvarstagande, frivillighet och samverkan mellan jägare och markägare verkligen till sin rätta. På det viset skapas en viltförvaltning som är alla till nytta och som sker i balans mellan jakt, jordbruk och skogsbruk. Jägarnas Riksförbund arbetar naturligtvis brett med de flesta frågor som berör jakt och viltvård, men självklart finns det några frågor som ligger våra medlemmar närmare om hjärtat. Läs vidare för att få reda på våra ställningstaganden i några olika sakfrågor.


En etisk jakt

I Sverige har vi en väl utvecklad jaktetik. Det innebär att jägarna tar sitt ansvar och fyller i de luckor som finns i lagen och gör att jakten bedrivs på ett etiskt vis. En etisk jakt är en jakt där viltet inte utsätts för onödigt lidande och där jakten sker i samklang med naturen och övriga brukarintressen. När jaktetik diskuteras handlar diskussionerna ofta om hundanvändning, jakttider eller vilka djur som ska skjutas.

Vad gäller hundanvändningen sker alltid stora förändringar som påverkar synen på etik hos jägarna. Viltpopulationer ökar eller minskar och därmed förändras också intresset för att jaga dem och nya viltarter tillkommer som ställer andra krav på hundanvändningen. Därför är det svårt att stirra sig blind på raser eller typer av hundar. Beroende på hur jakten bedrivs passar olika typer av hundar olika bra in och det är upp till jägarna själva att bedöma om deras hundar är lämpliga för ändamålet. Jägarnas Riksförbund arbetar för en stor frihet i hur hundar får användas vid jakt – vilket också ställer stora krav på jägarnas eget ansvarstagande.

De jakttider som finns i Sverige och i vilken ordning djuren fälls är också ständigt uppe för diskussion. Inte sällan hamnar diskussionerna i ett synsätt som enbart speglar de enskilda personernas vilja och tyckande utan att ta hänsyn till biologiska förutsättningar. Jägarnas Riksförbund anser att jakttider ska vara så långa som möjligt utifrån en biologisk synvinkel och så mycket av ansvaret som möjligt ska läggas på jägarna så att jakten och avskjutningen är lämplig utifrån de lokala förutsättningarna. 

 

Lokalt bestämmande

Sverige är ett avlångt land och det syns inte minst i jaktfrågorna. Från fjällens ripor och de stora skogarnas älgar till kustens sjöfåglar och södra Sveriges klövviltstäta marker skiljer sig både jaktformer och jakttraditioner enormt. Det är därför extra viktigt att de som är närmast och faktiskt berörs av viltet ges störst bestämmanderätt om hur viltet ska förvaltas och hur jakten ska bedrivas. Ju längre från den lokala expertisen besluten fattas desto större blir risken att de inte uppfattas som logiska och kloka av de som berörs av dem. Beslut som fattas så lokalt som möjligt i samförstånd med jägare och markägare är också beslut som efterlevs vilket är nyckeln till en lyckad förvaltning av viltet.

Jägarnas Riksförbund finns representerade både lokalt, regionalt och nationellt i Sverige och i EU och arbetar för att påverka beslutsfattarna innan beslut fattas. Tyvärr har många beslut fattats i EU sedan inträdet som har haft en stor negativ påverkan på den svenska jakten. Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet måste förändras och så många beslut som möjligt måste lämnas över till nationella myndigheter. När besluten väl fattas inom Sveriges gränser är det också viktigt att de fattas så nära medborgarna som möjligt.

De stora rovdjuren – Nej till frilevande varg

De stora rovdjuren i Sverige har under de senaste årtiondena mångdubblats i antal. Björnen finns över i princip hela mellan och norra Sverige och järven sprider sig stadigt söderut ner i skogslandskapet. Lodjuren har ökat och sprider sig även söderut och både havs- och kungsörn finns i stora och stabila populationer. De stora rovdjuren måste få jagas av flera anledningar. De är för många jägare riktiga högvilt och de jaktupplevelser som de erbjuder gör acceptansen för rovdjuren högre vilket leder till bättre förutsättningar för rovdjuren. Tydligast speglas detta av björnen som sedan länge har fått jagas, om än i begränsad omfattning och som inte längre upplevs som ett besvär i samma omfattning som tidigare.

Tydligast ökning under de senaste årtiondena har naturligtvis vargen, som i takt med att den sprider sig orsakar problem för både djurägare och jägare. Vargen kan också på ett mycket tydligt vis exemplifiera de problem som rovdjuren kan orsaka och den brist på acceptans som skapas när den inte får jagas. Vargens stora skadeverkningar och den förvaltning som gång på gång saboteras av olika miljöorganisationer har fått Jägarnas Riksförbund att ha ställningstagandet nej till frilevande varg i Sverige. 

Viltvårdsområden

Viltvårdsområden ger många jägare fina jaktmöjligheter, framför allt i norra Sverige. På grund av de arter som finns och de förhållandevis låga vilttätheterna är det enklare för jägarna om de har tillgång till stora marker där jakten kan bedrivas. På det viset föddes idén om viltvårdsområden – områden där flera markägare går samman och upplåter sina marker till varandra för att förbättra jakten. Tyvärr medföljer med lagen om viltvårdsområden en tvångsparagraf som strider mot äganderättsprinciperna i grundlagarna. Faktum är att flera markägare kan tvinga in en mindre markägare i ett viltvårdsområde, mot dennes vilja. På samma sätt kan stora markägare hindra mindre markägare från att gå ur viltvårdsområden.

Det är det tvånget som Jägarnas Riksförbund är emot. Viltvårdsområden som bygger på förtroende mellan markägarna och som fungerar på frivillig basis är ett mycket framgångsrikt koncept för jakt och viltförvaltning. Tyvärr ser vi allt för många exempel där dåligt fungerande viltvårdsområden, med styrelser som går långt utöver sina befogenheter, gör att enskilda markägare och jägare drabbas hårt.  Frivillig samverkan är inte, och kommer aldrig vara, något som Jägarnas Riksförbund motarbetar utan istället alltid förespråkar. 

Allmän älg- och kronviltsjakt

Jakten i Sverige har förändrats drastiskt över de senaste 50 åren och fortsätter förändras fort även nu. Förutom viltstammarnas storlek och nya viltarter finns det tydliga trender som visar hur jägarna vill jaga. Dessutom förändras samhället och den moderna informationstekniken vilket ger nya möjligheter och förutsättningar för viltförvaltningen. Att då vara fastlåst i ett förvaltningssystem som är trögt och detaljstyrt, när omvärlden förändras fort och ställer högre krav på adaptivitet, är oklokt.

De allra flesta viltarter förvaltar vi genom en allmän jakttid. Det innebär att ansvaret läggs på jägare och markägare att tillsammans bestämma hur jakten ska bedrivas och hur många djur som kan fällas av varje art. Det systemet fungerar utmärkt och ger jägarna möjlighet att anpassa jakten snabbt efter de förändringar som kommer. Det är det enda sättet att verkligen få en adaptiv förvaltning av vilt. Det regelverk som nu styr älg- och kronviltsförvaltningen är stelbent och krångligt och tar ringa hänsyn till lokala förutsättningar. Dessutom kostar förvaltningen uppåt 50 miljoner kronor varje år, pengar som tas bland annat från jaktkortspengarna. Och det enda det leder till är en förvaltning som blir trög och stelbent och som har svårt att hinna med att anpassa sig efter förändringarna som sker i såväl samhälle som natur. Det enda rimliga är att älgen och kronviltet förvaltas av jägarna och markägarna i samverkan – genom allmän jakt.
 

Vapen och ammunition

Vapen är något centralt för alla jägare. Förutom att vara ett redskap som möjliggör jakten finns det många som av olika sentimentala skäl fäster sig lite extra vid sina gevär. Dessutom finns det jägare som tycker att vapen och ammunition är så intressant att de väljer att göra vapen och ammunition till ett intresse i intresset. Oavsett om det handlar om ett särpräglat intresse eller en mer generell inställning till jaktvapen är det viktigt att det finns vapenlagar som är anpassade efter dagens förutsättningar. En utökning av vapengarderobens storlek, inga licenser på ljuddämpare och vapenhandlares möjligheter att enkelt byta vapen åt vapenägarna är några förändringar som Jägarnas Riksförbund driver på för att förbättra för Sveriges lagliga vapenägare. 

Att bly är giftigt är inte någon hemlighet. Därför kan det finnas en anledning att se över allt användande och spridande av bly i samhället. Bly i jakt- och övningsammunition är dock inte ett stort problem, vare sig för människors hälsa eller av andra anledningar. Än så länge finns det inget fullgott alternativ till bly i ammunition. Antingen är den dödande effekten försämrad eller så är den alternativa ammunitionen gjord av material som också är hälsofarligt. Jägaren och skytten ska alltså göra en avvägning vid varje enskild situation för att alltid använda ammunition som är lämplig för ändamålet.

Äganderätt

Äganderätten är viktig – för att inte säga central – för Jägarnas Riksförbunds arbete. Viltet i Sverige ägs inte av någon så länge det lever, men rätten att jaga det tillfaller markägaren. Det är markägaren som svarar för alla skyldigheter som det medför att äga en fastighet och som också kan dra fördelarna av det. Därför måste jakten alltid hanteras i förhållande till jord- och skogsbruk för att en balans ska kunna uppnås. 

Jägarnas Riksförbund uppmuntrar alltid markägare att ta tillvara sina lagstadgade rättigheter och själva ta ansvar över hur deras mark nyttjas. Genom kloka och genomtänkta arrendeavtal och överenskommelser kan många av de problem som påverkar jakten i Sverige förebyggas. Något som gagnar både viltet och jägarna.