Att påstå att jägare använder sina hundar som levande lockbeten för att skjuta varg visar på en flagrant okunskap kring jägare och deras jakthundar. Det skriver företrädare för Jägarnas Riksförbund i en replik.
I debattartikeln ”Gör inte jakthund till ursäkt för att döda varg” i SvD 16/5 ondgör sig Rovdjursföreningens generalsekreterare Kjell Bäcklund över regeringens tillsatta utredning som syftar till att tydliggöra och förenkla Jaktförordningens § 28. Det är den paragraf som möjliggör för djurägare, oavsett om det handlar om boskap eller jakthundar, att freda sina tamdjur mot till exempel vargangrepp.
Men Rovdjursföreningen uppvisar en del missförstånd och en del tveksam användning av statistik som behöver adresseras. Först och främst vill Jägarnas Riksförbund tydliggöra att det aldrig funnits tecken, misstankar eller teorier att jägare använder sina hundar som levande lockbeten för att skjuta varg. Att påstå det visar enbart på en flagrant okunskap kring jägare och deras jakthundar. Det må komma som en överraskning för Rovdjursföreningen, men jägare bryr sig faktiskt om sina hundar och vill inte utsätta dem för risken att bli vargdödade.
Vidare nämns det att arten varg skulle vara hotad, rödlistad, strikt skyddad och fridlyst. Den underart av varg som vi har i Sverige är samma som finns i Finland och Ryssland, och därmed en del av världens vanligaste stora rovdjur. Och den har dessutom ökat så kraftigt i hela Europa att den faktiskt har fått sänkt skyddsstatus i både EU-direktiv och konventioner. Att tydliggöra och förenkla skyddsjakt enligt § 28 blir en fullkomligt logisk följd av att vargen ökat och inte något som urholkar skyddet. Att utöka möjligheten till skyddsjakt är också helt i linje med de internationella åtaganden som Rovdjursföreningen hänvisar till.
Vidare så vill Jägarnas Riksförbund betona att om man ska blanda in statistik i jämförande syfte måste man vara noggrann med jämförelsetalen. Annars blir det ohederligt och/eller okunnigt. Att jämföra antalet jakthundar som skjuts av olyckshändelser med antalet jakthundar som dödas av varg är en sådan jämförelse som naturligtvis inte låter sig göras. Då måste man rimligtvis väga in att det finns ungefär 355 vargar (enligt inventeringarna) och lossas flera hundra tusen skott under jakt varje år. Om det hade lossats 355 jaktskott, eller för den delen funnits flera hundra tusen vargar, hade naturligtvis siffrorna sett annorlunda ut. Och att jämföra antalet dödsfall till följd av vargangrepp med alla andra dödsorsaker, är medvetet missvisande. Man inte ska jämföra äpplen med päron.
Att Rovdjursföreningen inte har särskilt god kunskap om praktisk jakt är föga förvånande men det förstår vi. Vi förväntar oss inte heller att en organisation som per definition endast ägnar sig åt ett fåtal stora rovdjur, ska känna sig tvungna att ta ansvar för andra vilda djur och samspelet i naturen i övrigt.
Det ansvaret tar däremot gärna jägare och markägare som till och med, genom den statliga viltvårdsavgiften, varje år betalar för att kunna bistå med den praktiska viltförvaltningen. Genom jakten regleras både älgar, vildsvin, hjortar och faktiskt alla arter som lever i naturen. Genom predatorjakt (rovdjursjakt) gynnas till exempel markhäckande fåglar och den biologiska mångfalden gynnas av det varierade landskap som betande djur – både vilda och tama – skapar.
För att den praktiska jakten ska kunna utföras i ett stort och varierat land som Sverige krävs många och vältränade jakthundar. Hundar som genom sin träning i jakten också används för att spåra upp skadade djur efter trafikolyckor men som får merparten av sin träning i praktisk jakt. Och den svenska löshundsjakten är sedan 2020 registrerat som ett immateriellt kulturarv, det är alltså inte ett nytt påfund utan en djupt rotad jaktlig tradition.
Vi förstår att rovdjursföreningen inte förstår – eller bryr sig om – detta. Det framgår ju till och med av namnet att de bara bryr sig om rovdjur. Men för den som vill se och förstå en helhet blir situationen mer komplex än vad Rovdjursföreningen försöker visa och det måste vara en helhet vi diskuterar då allt annat är fel och skadligt för naturen i stort.
Solveig Larsson
Ordförande Jägarnas Riksförbund
Jens Gustafsson
Riksviltvårdskonsulent Jägarnas Riksförbund
Källa: SvD
