Skogsutredningen lyfter viktiga principer som äganderätt, brukarfrihet och ett hållbart skogsbruk. Men när det gäller viltförvaltningen tar den ett olyckligt steg i fel riktning. Det skriver Solveig Larsson och Mikael Hultnäs från Jägarnas riksförbund.
Den 28 augusti presenterades den så kallade skogsutredningen. Syftet med hela utredningen är att ”överväga åtgärder för ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk som stärker näringsfriheten och investeringsviljan.”
I stora delar är utredningen välkommen – den betonar ofta den enskilde brukarens kunskap, ansvar och frihet. Men på en punkt hamnar den snett: viltförvaltningen.
Kritik mot tillägg i jaktlagen
Utredaren föreslår ett tillägg i jaktlagens fjärde paragraf. Som grund för detta hänvisar utredaren till slutsatser från den viltskadekommission som LRF står bakom. Jaktlagsutredningen, som snart också skall vara klar, har huvudfokus att få till stånd en modern lagstiftning för långsiktigt hållbar jakt och viltvård.
Jägarnas riksförbund ser fram emot att jaktlagsutredningen föreslår regelverk som stödjer viltförvaltningen i att hållbart bruka, bevara och begränsa skador av vilt i klimatförändringen i samklang med hållbart konkurrenskraftigt skogsbrukande. Snedsteget i skogsutredningen kan snabbt läggas åt sidan.
Vi i JRF menar att viltförvaltningen måste ta sin utgångspunkt i det lokala perspektivet. Det är markägare och jägare som bäst känner de faktiska förhållandena. Vår utgångspunkt är tydlig: Det är den enskilde markägaren som sätter målen för sin verksamhet och väljer hur den ska bedrivas.
Om skogsutredningen har för ambition att införa nationella mål för vilka skador markägare ska tvingas acceptera så är det en oacceptabel inskränkning av äganderätten.
Brådskande behov av förenkling
Vi delar bilden att det i vissa områden finns allvarliga skador på skog och jordbruk. Men lösningen ligger redan i dag inom räckhåll – genom lokala överenskommelser mellan markägare, lantbrukare och jägare.
Tydliga avtal är avgörande, där det framgår hur och av vem skyddsjakt ska bedrivas. Där jakträtten är upplåten bör avtalen klargöra målsättningen för viltförvaltningen, och ersättningsnivåer kan enkelt knytas till hur väl dessa mål uppfylls.
Precis som utredningen, efterlyser vi också regelförenklingar. En av de mest brådskande gäller älgförvaltningen. Dagens system har nu varit i drift i över tio år och de förväntade förbättringarna har uteblivit: Betesskadorna är fortsatt höga, kalvvikterna sjunker och kostnaderna ökar.
Avreglera älgförvaltningen
JRF föreslår därför en avreglering av älgförvaltningen. Låt markägare och jägare själva förvalta älgstammen utifrån lokala förutsättningar – precis som vi redan gör med rådjur, dovhjort och vildsvin. Det skulle innebära en billigare och mer effektiv förvaltning. Framför allt skulle det ge markägare och jägare verkliga möjligheter att påverka sin situation.
Därmed skulle vi också fullt ut leva upp till utredningens eget syfte: Att skapa ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk som stärker både näringsfriheten och investeringsviljan.
Solveig Larsson och Mikael Hultnäs
Ordförande Jägarnas Riksförbund respektive riksviltvårdskonsulent Jägarnas Riskförbund och skoglig doktor.
Foto: Torgny Gustafsson
Källa: Altinget
