I vargjaktbesluten inför jakten 2026 har Länsstyrelserna gjort en förändring som riskerar att få katastrofala konsekvenser för de jägare som tänker ge sig ut och bidra till att uppfylla den statligt beslutade licensjakten efter varg. Det handlar om två delar, där den första är den som gäller att alla jägare som deltar vid jakten, samt alla hundar som används, i efterhand ska kunna uppvisa sin position vid alla tillfällen i jakten. Dels ställer detta tekniska krav på jägarna som medför stora kostnader i abonnemang eller licenser för olika tekniska lösningar, dels skapar det en stor osäkerhet när jägarna är tvungna att lita på tekniska produkter för att jakten ska kunna bedrivas enligt beslutet.
Det väcker frågor om hur tekniska problem ska hanteras, vad händer till exempel om en mobiltelefon får slut på batteri eller en hundpejl slutar fungera under jakten? Vi representerar personer som jagar och faktiskt använder denna sorts utrustning i jakten och vi vet mycket väl att tillförlitligheten hos dessa produkter är god, men inte hundraprocentig. Att Länsstyrelserna skriver detta i besluten är redan i sig upprörande men det är strax efter detta som besluten går från upprörande till katastrofala.
I nästa stycke anger nämligen Länsstyrelserna att ärendet, om något av dessa ”ska-krav” inte uppfylls, obönhörligen lämnas över till Polisen. Det står uttryckligen att Länsstyrelsen inte ens ämnar utreda orsaken, utan direkt lämnar ärendet vidare. Länsstyrelsens personal på plats ska alltså inte ens kunna göra en rimlig bedömning utan ska kontrollera att samtliga deltagare vid jakten (vilket som vi väl vet kan vara hundratals vid vargjakt) till punkt och pricka har uppfyllt kraven på digital dokumentation vid hela jaktens utövning. Om inte detta till fullo kan visas upp för länsstyrelsens personal SKA ärendet skickas vidare till Polisen för utredning.
Vi minns fortfarande allt för väl den situation som rådde kring skyddsjakt med stöd av Jaktförordningen § 28 förr när ärendena automatiskt gick till Polisen för utredning. En situation som gjorde att i princip alla jägare som fredade sina hundar eller boskap från vargangrepp fick sina vapen omhändertagna under utredningen.
Att det här är fullkomligt felaktigt och orimligt förstår alla personer som någonsin varit ute på jakt. Vår högsta prioritet den närmsta tiden kommer att vara att säkerställa att jägare på ett tryggt och rättssäkert vis kan bedriva den licensjakt som både politiker och myndigheter uttalat är en nyckel för att skapa acceptans för vargförvaltningen och som är den utpekade vägen för att sänka populationen.
Till dess att vi har åstadkommit en förändring i beslutet är dock Jägarnas Riksförbunds rekommendation att ingen jägare deltar vid licensjakt efter varg enligt de beslut som Länsstyrelserna nu fattat. Vi kan helt enkelt inte råda våra medlemmar, och Sveriges jägare, att bedriva jakten på dessa villkor.
