Jägarnas Riksförbund säger konsekvent nej till frilevande varg. Mot bakgrund av det är alltså beskedet att referensvärdet ska rapporteras till 220 vargar i stället för det tidigare målet om 170 vargar ett besked som för oss längre från målet. Den sifferexercis som vi suttit fast i de senaste årtiondena är dock inte konstruktiv eller realistisk utan är endast något som tar fokus från det viktigaste, nämligen den påverkan som en vargpopulation har. Oavsett hur många eller få vargar som finns kommer någon att påverkas av dem och det är där fokus bör ligga.
Nu är det viktigt att de teoretiska diskussionerna omsätts i praktik. Vi har förra årets misslyckade jakt färskt i minne och vi ser hur skyddsjakten genom paragraf 28 hotas. Därför hoppas JRF först och främst att regeringens besked innebär att vi kan vänta oss en omfattande vargjakt i vinter. Eftersom ingen vargjakt skedde 2026 finner JRF det logiskt att vargjakten i januari 2027 ska leda till att vargstammen efter licensjakt uppgår till 220 individer.
JRF ser positivt på regeringens uppdrag till Naturvårdsverket att samverka med Norge och Finland, med målet att antalet vargar kan minskas ytterligare. Vargarna känner inga nationsgränser och eftersom de svenska vargarna har samma genetiska bakgrund som de finska och ryska vargarna är det också viktigt att hänsyn tas till det i förvaltningen genom samverkan med Norge och Finland.
Vi ser också fram emot resultaten från utredningen som pågår som ska föreslå hur skyddsjakten genom paragraf 28 kan utökas för att tydligare möjliggöra att både tamboskap och jakthundar kan skyddas från vargangrepp. Det finns goda möjligheter att göra lagstiftningen både tydligare och öppnare vilket också är möjligt eftersom vargen nedklassificerats i Art- och Habitatdirektivet och Bernkonventionen
På lång sikt ser JRF inte någon möjlighet att ha frilevande varg i Sverige. För att situationen nu ska förbättras krävs dock verkstad, omgående, och det hoppas vi möjliggörs av regeringens besked att referensvärdet sänks till 220 vargar.
